Rehabträning

Tyson går som sagt på rehabträning och nu har vi hemuppgifter under en månad för att se om han blir bättre och starkare. Jag tycker väl inte riktigt att det känns så tyvärr och jag vet inte riktigt varför men känslan i magen är inte så bra.

Bland annat så har han börjat släpa framtassarna så man ser att gruset far iväg när han går. På grund av det så vågar jag inte heller gå några länge promenader. Sedan känns han vinglig i bakdelen. Nu när Xena löper så försöker hon uppvakta honom hemma och om hon gör lite buffliga saker så ser man att han har svårt med balansen. Han har även svårt att hålla balansen om han kommer fort över parketgolvet i en sväng då ser man att kontakten och kraften med bakdelen inte alls är som den ska.

Men i morse har vi gjort några övningar och det är riktigt kul tycker jag. Tror inte att Tyson heller misstycker och Xena hon lägger sig ibland på madrassen för att visa att hon också vill. Övningarna som Tyson gör får Xena också göra och det är även bra för mig för jag ser verkligen vad vi har att sträva efter då Xena har allt det som Tyson behöver. Hon tycker också att visa övningar är svåra men man känner riktigt hur kraftfull och stabil hon är i kroppen.

Övningarna vi har gjort idag har vi gjort på en madrassbit. Tyson är så stor och madrassbiten lite för liten så man får vara noga med att han står bra på biten.

• Står på madrassen med bakbenen på rätt plats under sig och putta bakdelen till höger och vänster så han får hålla balansen.
• Står på madrassen och böja halsen till höger och vänster i olika riktningar. Den här övningen tycker Tyson är svår men nu kan han stå still utan att flytta nått ben när vi gör övningen.
• Lyfta ett framben och att han själv håller det uppe under tex 1 minur

Vad hände 2018

Det här året blev inte alls som det var tänkt och det har nog mest bjudit på tråkigheter

Vi skulle ha tävlat en hel del freestyle men min egen prestationsångest gjorde att det inte blev så. Jag kände mig värdelös som hundtränare och hunden tyckte att jag var värdelös som hundtränare. Vi blev osams och mycket av träningsglädjen försvann i freestylen. Nått som vi nu försöker hitta tillbaka till på grund av att det är en himla rolig sport. Vi tar det lugnt och försöker hitta tillbaka till varandra och tränar bara när det känns kul eller när de själva visar att de vill träna nått.

Vi tävlade istället i rally och Xena debuterade i mästarklass och det tyckte både jag och Xena var skitkul. Inga höjdarpoäng men vi hade kul och vi kämpade på tillsammans och kunde kramas och skratta tillsammans efteråt. Roligt tävlingsår i rally och nästa år ska vi försöka bättra på poängen. Tyson debuterade i fortsättningsklass och var suverän. Vilken kille, så synd bara att matten glömde bort två skyltar för annars hade han stoltserat med två godkända resultat nu i stället för ett  godkänt resultat. Tyvärr blev det vara två starter för Tyson i fortsättningsklass då han sedan blev dålig och inte har tränat nått sedan i slutat på augusti. Men han var i toppform när han blev dåligt så det är en stor sorg för mig att han är dålig då vi var på väg mot nått magiskt.

En varsin start fick vi också till i startklass där båda kom över 100 poäng men inte godkända. Men det var roligt då båda gjorde sitt bästa. Synd bara att domaren tyckte att Tyson var olydig bara för att han inte gick som ett ljus mellan momenten. Men hellre en glad och busig hund än en robot i den här grenen som inte riktigt är deras bästa gren.

Tyson är fortfarande dålig och det känns inte alls bra i magen. Han blir lite bättre för att sedan bli sämre igen. Han har börjat släpa tassarna lite och kanske har han alltid gjort det lite gran. Han har en stel gång  ibland och man ser att det ibland är jobbigt att resa sig upp då han gör det sakta och det er ut som att han tänker efter. Han skriker till ibland när nått gör ont men inte alls lika ofta som tidigare. Idag gick han cavaletti på låg höjd och slog nog i med alla fötterna när han gick över. Väldigt svag i sidoförflyttningar. Xena boxade på honom idag då hon löper och tycker att han kan göra sin plikt och man såg då hur han gungade till för att han tappade balansen när hon kom från sidan. Ibland när han får bråttom över golvet så ser man också att han tappar fotfästet och kommer framåt fast det ser ut som att han ramlar. Jag det är mycket synd om honom och humöret är inte heller på topp när vi är ute och går. Skäller på det mesta han ser. Efter nyår så ska jag ta kontakt med ortopeden för att boka in en tid då jag vill ha en CT röntgen för att veta om det är ett diskbråk han har eller om det kan vara en tumör som klämmer någonstans. Jag känner mig inte så hoppfull om vi säger så.

Den största sorgen det här året är att Astrid inte längre finns med oss. Denna fina, dryga men fantastiska hund finns inte längre att krama och hon behöver inte längre kämpa för en kämpe har hon varit hela livet. Astrid var en hund som älskade livet och hon visade det genom att skälla och skälla och skälla lite mer. Nått som inte alltid var så uppskattat av oss andra i familjen. Men när man kom hem på lunchrasten eller efter när som helst så var hon bara intresserad av att skälla och hälsa på oss. Att springa och skälla på grannens hund fanns inte i hennes värld då hon bara villa knuffas, skälla och kramas. Hon gillade inte när vi åkte bort och skällde ut alla som skulle komma och släppa ut dem på gården efter noter. Hon slutade heller när hon kom ut och hundvakterna sa alltid att de har fått sin dagliga dos skäll. Men Astrid var gudasnäll det fanns inget ont i den hunden och hon kunde umgås med alla utan att bli förbannad eller arg. Jag är lättad över att hon slapp den här varma sommaren då hon fick gå vidare innan det blev så varmt för jag tror inte att hon hade fixat den men jag är ledsen för att jag aldrig mer får kramas med denna underbara individ. Saknar henne så men jag är säker på att hon var redo att gå vidare den där dagen då hon var väldigt dålig. Men det var hemskt att få ringa runt och fråga om någon kunde ta henne då det kändes akut men ingen hade tid. Men en veterinärklinik lät mig komma efter de hade slutat och det berodde nog en hel del på att jag grät i telefonen när jag ringde. Men jag är evigt tacksam och jag går dit med mina hundar om det inte är nått allvarligt som kräver specialistvård.

Nu hoppas vi att nästa år blir ett bättre år och att vi hittar vad som felas Tyson, låt han kunna bli frisk vår lilla kille. Skulle kunna bli religiös om det skulle hjälpa honom. Nej nu kavlar vi upp ärmarna och lämnar det här mindre bra året bakom oss.

Rehabmöte

Idag har vi besökt Falu djursjukhus och deras rehabavdelning och fått träffa vår fysioteraput. 

Tyson själv tyckte det var ett märkligt ställe att vara på och gick runt och nosade på det mesta. Fysioteraputen fick reda på hans bekymmer och ville sedan se honom under gång utomhus i olika tempon. Tyson tyckte hela proceduren var märklig, vadå gå fram och tillbaka. Sedan tillbaka in för att få sig en kroppslig genomgång. Ännu märkligare då det klämdes och kändes och Tyson fick även ligga på sidan på golvet för att kolla upp hans reflexer. 

Kände mig skeptisk där när han skulle läggas på sidan men med lite godis att äta så gick det finemang och jag måste säga vilken otroligt fin kille jag har. Står blixtstilla och låter sig hanteras på så många olika sätt utan att knappt röra en min. Tror faktiskt fysiotetaputen var imponerad

Domen ja den blev så här. För mycket rörlighet i vänster framben, skiljer 1 centimeter i muskelmassa på bakbenen. Nedsatt rörlighet i halsen till höger, teraputen tycker att problemet sitter i vänster bakben. Samt att han är spänd från nacken till svansen på olika ställen. 

Vi har nu fått hemläxa till nästa vecka. Träna på rörligheten i halsen, massage för att lossa på skinnet och att träna honom att inte stå så bredbent.  Vi ska även öka på promenaderna då hon tror det blir bra gör honom. 

Så nästa vecka blir det watertreadmil och akupunktur,  undra vad han kommer att tycka om akupunkturen. 

Valpsug i magen

Känner mig otroligt sugen på en valp, min sambo har inte alls samma känsla i magen :) Jag kan verkligen inte först varför han inte har det. Kanske är det bra att ha en sådan person i livet som kan gå in och vara hjärnan när min hjärna helt är i samspel med hjärtat hahaha. Så jag sitter på instagram och facebook och även blocket och tittar på valpar. Skickar fina valpbilder till sambon men han har inte kapitulerat än. Han brukar säga coola, söta och jag sådant som valparna är. Idag försökte jag med att jag borde ha en hund som klarar av vintern men han tyckte då att jag skulle skaffa mig en mammut. 

Kan inte ens bli upprörd för jag är inte direkt hundlös. Men jag fortsätter och titta på valpar och drömma lite. Jag har lixom bestämt mig för att nästa hund ska jag hämta vid 8 veckors ålder då jag aldrig har testat det. Känns spännande trotts att jag inte ska ha någon nu. 

Tur jag har bästa myrsloken och giraffen som muntrar upp mig och är så underbart härliga. 

Kursdax

Då jag och Xena har kört fast i vårt freestyleprogram så har vi nu anmält oss till en freestylekurs som börjar nästa vår och 6 månader framåt. Jag har under det här året provat onlinekurser och det är inte så lätt att gå onlinekurser och jag saknar att gå kurs och träffa instruktören och andra kursare. Så nu ska vi träffas en dag i månaden och det kommer att bli så kul. Kan även ta med mig sambon och husvagnen så får vi även lite semester 😁

Målet är att under kursen bygga ett bra klass 3 program. Ser så fram emot detta väldigt mycket. 

Livet går vidare

Nu har det gått 5 månader sedan Astrid lämnade oss och livet går vidare. Med Adtrids bortgång så har även alla kamelerna Anka, Maya och Astrid försvunnit. Xena har aldrig känts som en kamel och Tyson är en giraff så nu känns vårt varumärke Sofie och kamelerna så fel. Jag vet inte varför men det känns fel och det känns himla tråkigt. Många tankar hur man ska göra med vårt varumärke och en har gett förslaget savannen i stället och det känns på nått sått bra i munnen. Får fundera lite till och se hur jag gör.

Annars känns det rätt bra och vi börjar vänja oss med att familjen har blivit märkbart mindre. 

Det var dags att säga farväl.....

Den 14 Juni fick jag ta det jobbiga beslutet att låta min älskade Astrid somna in. Ett tungt beslut men hennes kropp sa nu att det var dags. Jag är så glad att veterinären lät oss komma fast de egentligen inte hade tid och att de kunde ta emot oss sist på dagen.


Sista timmarna tillsammans tillbringade vi i sängen. Nära som Astrid ville ha det och det var nära men inte allt för nära. Hon tyckte det var mysigt och viftade på svansen och pratade med mig. När det sedan var dags att åka så var bästa mormor med och tog farväl. Astrid har alltid hatat att åka till veterinären men nu gick det bra. Hon skällde ut några på parkeringen men hon gick snällt in och la sig på fällen vi hade med oss hemifrån. Hon var aldrig osäker eller rädd som hon har varit varje gång vi har besökt veterinären sedan hon blev sjuk. Det kändes bra, Astrid var nöjd och mumsade skinka och tyckte bara att allt var mysigt där på sin filt. Det är aldrig lätt att ta bort en vän men det kändes bra även om jag var mycket ledsen.


Jag saknar min håriga kamel, och det har blivit så tyst hemma. Men jag är samtidigt glad att hon slapp den här varma sommaren för jag tror inte hon hade fixat den.


Astrid har alltid varit en tuff tjej som har kämpat sig fram i livet då hon hade en sann livsglädje. Hon har kämpat sedan födseln då hon inte andades till nu. Hon var en levnadsglad tjej som trodde på livet och ville leva det fullt ut och det gjorde hon efter sin förmåga. Hon vaknade alltid med känslan detta är bästa dagen av mitt liv.


För evigt saknad men nu får du springa fort och skälla hur mycket du vill utan att din kropp eller din matte och husse säger att du måste vara tyst.


SEUCH SELCCH RLD N Xemxija Dellamorte Dellamore
Född: 2006-09-27
Död:2018-06-14
Mamma: Xemxija Almost An Angel
Pappa: Siphra´s Occasional Demon
Vinstrikaste faraohund i lure coursing 2009, 2010
4 april 2012 fick hon diagnosen Adissons sjukdom.
Älskade att åka till fjällen med sin mormor och hon älskade sin familj över allting annat. Alltid pigg och glad och redo för upptåg. Finaste fisen