Vi är på gång, vi är laddade.......



I veckan bestämde vi träff med Anki för att träffas och träna lite tilsammans. Vi pratade lite om vädret under dagen då det var väldigt blåsigt och kallt men kom överens om att ses bara det inte började att regna.

Men självklart regnade det precis när vi skulle träffas men vi körde ändå och alla hundarna fick två omgånger på rallylydnadsbanan. Xena hon var så i gasen så hon till och med kunde sitta i regnet och tyckte att det var så kul. Tyson var mest konfunderad över vad fasiken vi höll på med. Han var inte lika intresserad som syrran utan ville mer gå på promenad hahahaha. Nu har vi vilat hela vintern så jag tycker att de var jätteduktiga faktiskt.

Så stolt över oss som inte ställde in på grund av regnet och nu ska vi ses igen under nästa vecka och ta tag i hundträningen. Nu är vi på gång :)

Xena var i varje fall så här  nöjd när vi kom hem. Finaste pussnosen.

Himla motsträvig kamel

Tänkte att kamelerna skulle få lite egentid så gick en prinsesspromenad med Astrid och tittade på änder, en håll dig i skinnet vända med Tyson och tänkte ta en Gud vad roligt och springa runda med Xena.

HA vad jag misstog mig med gud vad roligt att springa rundan. Xena var så motsträvig och tyckte att det var det mest knäppa vi kunde ha gjort. Hon sprang bakom mig med ett litet drag bakåt. Jag ville ju att hon skulle dra framåt hahaha men nej det ville hon absolut inte. Med lite glada tillrop kunde jag få henne att springa jämsides men hon halkade bakom rätt fort. Tänk er synen lixom när vi springer förbi en kille som ser rätt hurtig ut och jag får peppa på hunden med Dragsele och expanderlina att springa lite sakta bredvid mig. Helt ville Xena springa på tvären och kolla in killen när vi hade sprungit förbi. När vi sedan vände hemåt blev det lite mer fart i benen och hon gick upp och drog lite. Berode nog helt på att hon ville hem till kompisarna. 

Skam den som ger sig, hon behöver mer ensamtid med sin matte 😊

Konstig känsla

Under hela mitt hundliv har jag haft som mål att tävla med mina hundar men just nu är den målsättningen som bortblåst. Jag har nu bestämt mig för att tidigast tävla mot hösten eller när det känns bra.

Min högsta önskan just nu är avslappnade promenader, lugna hundar på tomten och ja bara lugn och harmoni. Efter en incident för kanske 2 månader sedan på promenaden så är det inte roligt att gå promenad. Hundarna är spända på olika sätt och vårt mål över sommaren blir att hitta tillbaka till lugnet vi hade tidigare i höstas.

 

Vintervila

Vi har inte rört oss många knop under vintern utan vi har mest legat i soffan och tittat på tv och kramats. Här i dalarna har vintern varit väldigt omväxlande. Först blev det inte vinter utan det var bara så förbaskat halt och Astrid hade det jobbigt på promenaderna. Sedan kom vintern och ja den är inte slut än. Vi har minusgrader på nätterna och snön ligger tjock på gräsmattor och vårat snöberg framför ytterdörren kommer nog aldrig att smälta.


På grund av de stora snömassorna som har kommit så har hundarna haft svårt med att leka av sig på gården. De har endast gått i en smal stig runt gården och jag har fått skotta upp i hörnen så de ska kunna vända och göra sina behov på morgonen och kvällen. Nu har snön fått en skare så nu kan de äntligen rusa och busa uppe på skaren vilket är uppskattat.


Så nu hoppas vi att vintervilan snart är slut och vi kan börja träna utomhus igen. Gjorde en lite träning igår utomhus och det var så skönt.

En bajsätares funderingar

Varje dag när vi är ute och går så blir min mamma så arg på mig och jag fattar inte vad problemet är? Hon säger att jag inte får äta hundbajs men jag fattar fortfarande inte. Vad gör det lixom om jag äter en bajs, det är ju inte hon som behöver äta den. Sedan kan väl inte jag rå för att dessa delikatesser finns mest överallt. Jag får ju lixom passa på och hugga in. Hon beskyller mig även för att vara en bajsmissil men vad är det för problem med ett ypperligt luktsinne? Tycker hon kan berömma mig istället, jag hittar lixom hur många som helst. Jag är ju värsta spårkamelen och då borde hon väl vara stolt över mig istället.

Hoppas hon kommer på andra tankar för så här kan vi lixom inte ha det

//Tyson

Äntligen är det vinter

Vi har äntligen fått vinter och mycket snö. Så mycket snö att hundarna inte vill gå ut och rasta sig på gården. De har trampat upp en liten smal gång runt staketet som de går runt morgon och kväll för att kissa och ibland bajsa. Angående nr två så är det mindre roligt för då måste även jag gå ut där och balansera i gången.

Vi har haft några riktigt dåliga dagar med is på gatorna som har gjort att gamling Astrid knappt har kunnat gå ut. Hon har halkat omkull och det har varit riktigt jobbigt för henne då hon inte är stadig bak. Men nu när det har blivit snö igen så springer hon fint framåt i flexikopplet.

Igår fick vi plocka fram fleeceoverallerna och genast blev fryslortarna lugnare på promenaden med pyjamas och täcke. Försöker att inte klä på dem för mycket men när det blåser kallt vill de vara varma om benen. Vi tog en promenad på sjön som nu har blivit plogad men vi fick vända på ett ställe då det var väldigt blött i isen. Det gäller att ha respekt för naturen.

Väl hemma så drog Tyson en rem på gården och fick ur sig lite energi.Världens bråkiga kille just nu när han inte har fått träna på några veckor.

Veterinärer och elände.

Slutet på 2017 slutade inte bra och början på nya året har inte börjat bra.

Året avslutades med att Astrid fick åka till Vettris för att dra ut en stor kindtand. Sist hon var hos tandläkaren var i mitten på oktober och hade nu börjat lukta lik i munnen igen. Började kolla lite närmare och ser en svart prick på ena kindtanden uppe och öppnat munnen och ser att nästan hela tandhalsen är framme på insidan. Den svarta pricken var ett hålrum mellan tanden och tandköttet. Kändes inte bra att lämna henne då hon var så dålig av narkosen sist.

Hela operationen gick bra men när jag hämtade henne kunde hon knappt gå. Baken hängde inte inte med och hon var väldigt svag. Fick åka hem och packa ner henne med back on träck och täcke. Inte bara Astrid som mådde dåligt, mattes plånbok blev platt som en pannkaka
.

På kvällen hade Astrid en rejäl svullnad där tanden hade suttit. Som tur är hade svullnaden gått ner lite dagen efter. Men för att ta det säkra före det osäkra så blev lite medicin utskriven som det blev storhelg igen. Astrid mår nu bra igen och baken bär henne.


Tyvärr sa veterinären att en fickbildning är på gång på andra sidan i överkäken på den andra stora kindtanden....suck.

Sedan en tid tillbaka har Tyson ibland skrikigt till när han reser sig upp och när vi ändå var igång med veterinärbesök så bokades det in en tid till honom på en annan klinik.

När jag bokade tiden så var jag noga med att fråga hur många hundar det skulle vara där eftersom det är en mindre klinik. Fick svaret att det skulle bara vara en katt där. När vi kom dit så var det hundar där men döm av min förvåning när han skötte sig utmärkt bra. Kunde sitta i soffan och titta på hunden som var i andra delen av rummet utan att bli skogstokig.

Väl inne hos veterinären så blev han inte speciellt överlycklig utan ville väl egentligen inte bli klämd på. Reagerade på att musklarna fram var spända och när halsen böjde till höger. Vi blev hemskickade med antinflammatoriskt och smärtlindring i två veckor. Skulle inte besväret ge med sig så skulle vi kontakta dem igen för att göra en röntgen av halsen. Tyson skulle rastas och promeneras i koppel och vi har använt oss av sele sedan en tid tillbaka då jag har funderat om han har nått problem med nacken. Sedan skulle han hålla sig lugn hur nu det ska gå till. Det går så där kan jag säga. Han ligger mer i diket och drar än går rakt framåt på promenaderna om vi säger så. Jag följer efter som en vante då han även har blivit lite tung och en tung exalterad hund får rätt mycket kraft när den rör sig dit den vill hahahahaha.

Nu har han ätit sin medicin i fyra dagar men har skrikigt varje kväll när han reser på sig. Igår skrek han tre gånger efter varandra. Har idag lämnat ett meddelande till veterinärkliniken på telefonsvararen på morgonen men de har inte ringt upp än......... känslan jag har i magen är väl inte så bra om jag ska vara ärlig.

Själv mår jag inte heller så bra då jag känner mig trött och slut, har ont i nacken men jag tror att mycket beror på stress och det här med Tyson gör inte saken bättre känner jag.