Värsta Rallystjärnan

Min lilla Maysan var i helgen kursen stjärna ivarjefall i mina ögon. Hon är ju alltid bäst.

Kursen började med att vi hade lite samling och alla fick berätta lite om sig själva. Sedan berättade kursledarna vad rallylydnad handlar om. Det handlar om att förare och hund ska ha förbaskat roligt och det ska synas när man tränar och tävlar. Man får prata med hunden hur mycket man vill och uppmuntra den genom att tex. klappa händerna. Man får inte röra vid hunden.

Vi hade en genomgång av de olika övningarna och sedan fick vi testa dem praktiskt. En del
övningar var lätta och andra lite klurigare. Den gamla ingången i inkallning var med. Där hunden ska runda föraren bakom ryggen och sedan sätta sig fot. Den har jag aldrig gjort och både jag och Maya kliade oss i huvudet.

30 olika skyltar är det i nybörjar klassen men vid tävling så väljer domaren ut 15- 20 skyltar som ska ingå i banan. Rätt mycket som man ska lära sig med andra ord :)

Maya tyckte att det här var fruktansvärt roligt att vara ensam med matte och att göra nått roligt tillsammans. Som Lotta sa hon gillade väll att bli avdammad. Maysan gjorde precis alla övningar med en viftande svans i 300. Hon var helt inställd på att vi skulle jobba och kunde göra precis vad som helst för den där goda köttbullen. På slutet av kursen så började hon även att tigga av de andra deltagarna. Hon är en riktig tiggis min stora tjej och riktigt pinsam :) men det får hon så gärna vara.

Hade ju nästan glömt hur duktig Maysan är så nu har jag bestämt mig. Den 4 Maj ska vi tävla på Gagnef-Flodas BK. Är helt inställd på att det kommer att gå bra. Så nu ska vi bara träna in lite som vi inte kan. Astrid ska också får vara med på ett hörn och visar hon att hon är duktig får hon också hänga på. Men där förväntar jag mig inga underverk men man vet aldrig.

Maysan ska starta en ny karriär :)))))

Rallylydnad

Äntligen fredag kan man säga är trött som en gnu.

Hela helgen ska ägnas åt rallylydnad på Gagnef-floda brukshundklubb. Jag och någon hund ska gå nybörjarkursen men det lutar åt Maysan som hon redan kan grunderan. Sedan så tror jag att hon kommer att tycka att det är riktigt roligt. Men som Ebba inte kommer i helgen så kanske Peder ska jobba då får båda hundarna följa med. Men det är inte mitt drömscenario. Så nu ska jag ta ledigt ifrån datorn hela fredagen och lördagen för att ägna mig åt hundarna och min sambo. Jag åter kommer på söndag eller måndag om en fullständig rapport om helgen.

Ha en bra helg allihopa det ska jag försöka ha.

Bilder ifrån våran morgonpromis

Idag tog vi våran morgonpromis i skogen som ligger 5 minuter ifrån huset. Vilken lyx igentligen att slippa ta bilen för att kunna gå i skogen. Där finns också elljuspåret tillgängligt. Kamellerna gillar att gå i skogen så nu när snön nästan är borta och solen har kommit fram så var det dax.

Gångstigar med massor av goda ställen att läsa tidningen på

Lite lingonris med snö på.

Snötäcket hade här sprukigt och under var det vatten.

Grankvist med snöpå. Men det såg ni ju ;)

Ibland måste man trängas där det luktar för gott. Intressant nyhet kanske.

Maysan gör det hon gillar bäst. Filosoferar

Astrid kollar in skogen ifall det kan finnas nått intressant där

Maysan och Astrid spanar in omgivningen och matte lyckades att få dem på bild samtidigt. Det är nämligen en besvärlig procedur som Astrid inte står still så länge :)

Olycka och glädje

Idag var det både missär och jippirop här hemma.

Dagen började mindre bra med att Astrid Sprang sönder sin klo igen. Samma klo som förra gången men den här gången lossnade det en bit överst på klon. så nu är klon rätt liten utan en del på höger sida och uppe på.

Fick ta semester igen och ringa upp min vetrinär i Avesta. Fick en tid några timmar senare. Monica drog bort biten som satt löst och vi diskuterade ifall det händer igen om vi ska ta bort hela klon då. Så att den kan växa ut frisk och kry hela klon samtidigt. Så nu ska jag ha stenkoll ifall den börjar att dela sig någonstans. Astrid var ivarjefall jätteduktig och sa inte ett pip men lite rädd var hon allt som gömde sig bakom matte. Hon ville inte vara där men uppförde sig så bra. Syns inte så bra på bilden vad som är borta riktig. Men det är ett jack ner i klon uppifrån. Det som ser ut som en liten knöl är det som håller på och växer ut ifrån förra gången. Nu blir det lugna puckar för Astrid igen och promisar med den nya blå gummiskon.

Sedan på eftermiddagen kom lyckan. Skulle besikta min nya bil och var så nervös så jag trodde att jag skulle dö. Varför är man det man ska ju bara besikta bilen. Men jag hatar att göra det för jag brukar aldrig ha turen med mig. Men den här gången hade jag det och den gick igenom med blankt papper. Inte ens en anmärkning på att jag hade sommardäck på. De kanske trodde att det var dubbfria vinterdäck. Lyckan var ivarjefall total nu har jag en bil igen. Nu får jag inreda min lilla bil eller den är ju rätt stor faktiskt :)

Mina små tjejer var också med och besikta bilen och åkte som 2 prinsessor där bak. Inte skällde Astrid inne på besiktingen heller fast de fick ta en liten provtur med besiktingsmannen. En öppnade tom bakdörren för att hälsa på Astrid och hon sa inte ett pip. Tror bestämt att de var mer intresserade av hundarna än bilen.

Här nera är den provisoriska bäddningen i skuffen till guldkamellerna. Ska nog köpa en större bädd och köpa grindar till bakluckan det kommer att bli perfekt.

Chokladpralinen Mûlan

Ja här är hon min lilla snygging, orientalen Mûlan. Men vi kallar henne för Mulis på bästa dalmål :) Eller Mjulis, Mulis pulis ja kärt barn har många namn.

Hon är ivarjefall en bestämd tjej som vet vad hon vill och berättar det även fast man inte vill höra. Är maten slut då hörs hon, kommer man hem så hörs hon. Säger man hej till henne så svarar hon. Hon är väldigt pratglad kan man säga.

Hon är lite som en hund faktiskt. Hon kommer på inkallning bättre än hundarna ;) De kommer ju inte alls kan man säga..hahahhaa. Hon apporterar små papperstussar som man slänger åt henne. Hon hämtar dem och släpper dem vid ens fötter så man kan slänga dem igen. Precis om när hundar jagar bollar och pinnar hon kan hålla på länge.

De bästa av allt med den här lilla tjejen är att hon är himla snäll och kelig. Hon gör inte hundarna nått, fast Astrid testar hur mycket man kan trampa på katten. Hon bara skriker och berättar att hon inte uppskattar uppvaktningen. Hon älskar att sova med Maysan tätt tätt intil. Maysan säger ingenting när Mulis klampar runt på hennes kropp.

Nej hon är helt enkelt för underbar våran lilla chokladtjej.

Sin egen vattenskål nobbar hon. Hon vill dricka i samma som hundarna. Visst är hon söt.

Maya får sånglektion

Härom dagen låg jag i sängen och försökte somna om innan klockan skulle ringa för uppstigning.

Peder som började tidigare än mig hade gått upp och satt vid bordet för att äta frukost. Hörde att Maysan stod och tiggde vid bordet och sjöng för att få en smaskig smakbit.

Då säger Peder plötsligt till Maysan. Nu sjöng du allt fel det ska vara "over the hills and far away" Jag började då småle för mig själv för det var så spontant och hon sjöng verkligen där ute i köket. Måste säga att jag har träffat en kille med humor som sitter där kl 6 på morgonen och tycker att Maysan sjunger en Iron Maidenlåt.

Igår sa han även att hundarna liknar Jerry Williams när han sjunger. De hade samma kroppsspråk ibland tyckte han. Han syftade på när de kommer in och man tar av dem täcket. De springer då in och ruskar på sig och höger framben stampar då tydligen takten i golvet samtidigt. Precis som Jerry när han sjunger.

Jag vet uppriktigt inte vad han får allt ifrån. Men roligt har jag åt honom. Så nu har jag tydligen två Jerry Williams kopior och en kan sjunga Iron Maidenlåtar..........skratt visste väll att de var ena guldkameller.

Kan inte sluta le

Igår var jag och Astrid i Stockholm på Skogås utställningen som Svenska Vinthundklubben arrangerar.Jag kom dit med en förhoppning om att få en ren 1:a.

Hoppades ivarjefall på en sådan men man vet ju aldrig.

Men nu kan jag inte sluta att le för det gick ju över förväntan.

Det var 10 faraohundar anmälda och en var valp. I unghundklassen var det Dehra, Dyrka, Nova och Astrid. Tyckte att alla andra hundarna uppförde sig galant i ringen utom Astrid. Alla de andra kunde ställa upp sig korrekt och ägarna kunde flytta på benen. Astrid flyttar sig gärna när man vill flytta lite på benen. Men hon sköte sig snyggt när vi sprang alla tillsammans. Väldigt impad då hon inte är van att springa med andra hundar.

Framme vid bedömningen så fick jag helt för mig att domaren inte gillade Astrid alls. Tyckte att de pratade om halsen och sa att så kan den inte se ut. Astrid har nämligen lite hjorthals som de inte ska ha. Sen tyckte jag att de sa vi behöver inte kolla i munnen för det syns ju utanpå hur tänderna sitter. Trodde att de trodde att Astrid hade världens överbett. Jag fick en 1:a och kände mig väldigt nöjd. Nu var ju målet klart med dagen resa :)

Sedan skulle vi tävla i konkurrensen alla unghundar som hade fått en 1:a och jag förberedde mig på att lämna ringen. Stod där i min egen lilla värld sist av alla och pysslade om min lilla tjej när domaren ber mig att flytta upp till andra platsen. Jaha tänkte jag ska vi dit men hon kommer väll att flytta om igen tänkte jag. Men placeringen blev 2:a plats i unghundsklassen och jag hade inte en tanke på nått pris. Då kom CHOCKEN...vi fick 1:a med CK. Jag som bara ville ha en 1:a. Hur fasiken gick det här till tänkte jag.

Så gick jag ut ur ringen och då säger Paula och Alexandra att nu blir ni placerade i bästa tik. Vadå sa jag och fattade ingenting. De berättade då att bara Astrid och Dehra som kom först hade fått CK. Det hade inte jag fattat som det bara snurrade i skallen när domaren sa 1:a med CK till mig. Jag hörde inte vad de andra fick som lyckan var totall. Så blev jag aldelles svettig jag fattade vad vi hade gjort. En liten skräll kan man säga. Astrid skulle blir bästa tik placerad. Lilla busiga Astrid som inte hade varit bäst visad i ringen.

Sedan när vi skulle upp i bästa tik så vaknade tävlingsinstinkten. Hade ingen tanke på att blir bättre än 4:a men vi skulle fan i mig göra det bästa av situationen. Vi blev BT-4 men jag var så himla nöjd. Kritiken var super och bäst av allt stod det att hon rör sig mycket bra. Det var det bästa tycker jag för det tycker jag själv. Kanske har lite koll ändå ???

I bilen påvägen hem så bara log jag. Sedan började jag att tänkta. Det kanske bara var en engångsgrej alla domare tycker ju olika men det kändes för härligt. Tänkte tillbaka på unghundsklassen och vilken skräll det var för mig. De hundar som kom efter mig är inte dåliga på nått sätt och nästa gång slår de säkert mig och Astrid. Men det kändes bra att inte alltid komma sist eller näst sist som jag och maya alltid har gjort på utställning. Vi slog en hund som visas mycket proffsigt av sin matte och en uppfödare som är väldigt duktig på att visa hund.

Kändes mycket bra för självförtroendet. Och nu vill vi ha mer.