Möttes av en massa bilar, människor och hundar till höger och vänster när jag parkerade. Kände nervositeten då jag inte hade en aning om hur Tyson skulle reagera eller hur man gjorde på barmarkstävling. Men som alltid var han typ en ängel när vi kommer till en ny plats. Han tyckte att några samojeder var otroligt fula men annars så släppte han sin åsikt väldigt fort. Intressantast var att lukta efter alla hundar och drog så klart som en idiot i kopplet till alla nya dofter. Efter en stund kunde vi parkera om och det kändes bra då det var lite lugnare på det nya stället. Mindre hundar och människor som gick förbi bilen. Kändes skönt så han fortfarande inte gillar att åka bil. Var och tittade till honom med jämna mellanrum och Tyson låg och sov så gott där bak.
Jag då....mmm jag stod och kollade på alla som tävlade knäppte lite kort på de andra från Karlskoga BHK som jag tävlar för. Slog bort att jag själv skulle tävla men sakta men säkert började det närma sig. Böt om hämtade hunden och gick runt i min egen lilla värld och var lite nervös då de blandade motionsklassen med både cykel, scooter och canicross. Jag hade en scooter som skulle starta efter mig och det kändes ju som rätt troligt att den skulle komma ikapp oss. Som tur är skulle hjulfordonen köra en längre sträcka och vi som sprang springa en kortare sträcka. Informerade personen som startade efter mig att jag ville veta om de var på väg om oss sedan ute på banan då jag inte har en aning om hur Tyson skulle reagera med omkörning.
Väl vid start kändes det inte så mycket starten gick och Tyson var lite lost och hoppade lite till höger och lite till vänster innan han kom på att vi skulle rakt framåt. Drog på bra direkt från början och jag blev nervös för att snart snart kommer scootern men vi han till där vägen delade sig och ingen scooter han köra om oss. Vid första backen var det jobbigt och jag tänkte allvarligt att vi skulle gå men vi kämpade vidare. Rätt snart gick både löpning och hjulklasserna ihop igen på samma sträcka och då kom både en cykel och en scooter och ville om och vi gick in till sidan för att släppa förbi dem. Tyson stod så fint och tittade på men sedan ville han springa fort fort efter. Som ni kan förstå så gick ju inte det för då hade jag legat som en rem efter marken släpandes. Så jag fick bromsa och bromsa och ja kommandot sakta satt inte så bra. Men sedan sprang vi vidare men var grymt nervös att det skulle komma någon hela tiden och kollade mig ständigt över axeln men ingen mer kom i fatt oss fören strax innan upploppet och på upploppet sprang Tyson med en annan hund i mål.
Så jäkla lycklig var jag när vi kom i mål. VI HADE GJORT DET OCH VI ÖVERLEVDE och ingen annan hund strök med på vägen. Vilken jäkla fin hund jag har här hemma och vad han överraskar sin mamma hela tiden.
Tiden då, jo vi sprang 2,8 km på 13:13 minuter. Hur fan gick det till då jag tyckte att det gick så tungt och jag höll på och bromsade i alla nedförsbackar. Vilken jäkla fantastiskt tid lixom när vi som bäst har sprungit på 17 + minuter här hemma.
Åkte som på moln hem och var inte ett dugg trött. Helt fantastiskt känsla och jag har fått mig en riktigt bra draghund tror jag. Han var så nöjd över sin uppgift och travade fort eller gick upp i galopp under loppet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar