Svävar som på moln

Man ska aldrig sluta tro på sig själv och sin hund men ibland är det nära att man slutar att tro på sig själv som tränare. Jag har verkligen funderat på varför det inte har fungerat på tävling när det går så jäkla bra hemma. Men så tog jag mig en riktig funderare i veckan över allt vi gör på tävling och jag kom fram till att jag är ju verkligen INTE samma person på tävling som hemma. Så inför tävlingen på Avesta BK igår så hade jag bestämt mig för att göra det mesta annorlunda. 

I torsdags var vi och besökte brukshundklubben för att känna av platsen. Vi var där och lekte och tränade och hade en bra känsla i magen när jag vände hem. Mycket viktigt om man kan det om man har en hund som är känslig för saker och lätt stressar upp. Men nu hade Tyson varit där och kollat in läget och varit avslappnad. Jag gör mycket så här på utställningsplatser som Xena har tyckt att det har varit jobbigt med utställning. Dit tidigt på morgonen och busa järnet i ringen. Positiv upplevelse så det måste jag nu även göra med Tyson tror jag. 

Nästa mål var att höja tempot. Min vän Pernilla har sagt till mig att tempot är för lågt då han följer bättre när jag går på. Det är ju så kort mellan skyltarna ..... Men sagt och gjort igår på tävlingen höjde jag tempot och jag han inte ens bli nervös och jag han inte ens se skyltarna hahaha. Men det innebär ju också att man måste gå banan bättre och verkligen memorera skyltarna. Jag brukar annars bara gå några gånger och sedan gå av. Men igår var jag sista kvar och gick som ensam person på banan. Mycket skönt och bra. För nu kunde jag gå utan att bli störd av andra. Ska alltid vara kvar till sista minuten om jag kan. 

Ingången på banan skulle också förändras. Jag har alltid satt hunden utanför bandet gett godis och gått in och satt oss vid startskylten. Men nu gick jag runt utanför banan och när domaren sa att jag fick komma in så gick jag bara in när kontakten var bra och belönade under gång. Snabbt in ett snabbt sitt och sedan iväg. Fungerade toppen, vi hann aldrig tappa fokus i början. Sedan vill båda han och Xena framåt framåt så varför inte köra på det.

Sedan har jag märkt att jag blir stel som en pinne på plan och rätt tråkig. Men det är också för att jag blir fokuserad och vill prestera. Men igår tänkte jag om och verkligen försökte göra som på träning. Hög röst och belönade och pratade och rullade på mina brrrraaaa. Tyckte han var mycket mer med och det var ju roligare. Varför bli så tyst lixom när man får prata. 

Så hur gick det,  jooooooooo jag är så jäkla glad. Tyson var så fin och allt kändes bara så bra under banans gång. Vi gick fort in, det gick fort mellan skyltarna, jag han inte tänka så mycket och jag pratade. När vi gick av planen så kändes det så jäkla bra och jag grät nästan. Vilken jäkla underbar hund han är och det kändes som en bra godkänd runda. Var den inte godkänd så var det i alla fall den här känslan jag vill ha när jag går av banan. Andra banan bjöd på spring i flera moment och det fixade han också väldigt bra och det kändes även här som en bra runda. Jag var även avslappnad efter första rundan. Pressen hade släppt och vi hade sköj. Tyson hade turen att få tävla båda starterna när det var uppehåll med regnet. Men det var blött och kladdigt på planen och han satt ner sin rumpa och la sig utan problem. Duktig kille.

Xena hade inte samma tur. Hon startade en gång under dagen och fick spöregn och vill inte direkt ligga när det var ligg under gång utan hon kröp runt lite hjärtat men la sig till slut. Kändes också bra men synd att det regnade då hon hatar regn och tittade på mig som att jag skämtade när jag drog av henne täcket och hon blev blött. Tur det var en bana som gick snabbt att gå så hon han knappt bli blött :) 

Tyson slog då till med två godkände rundor på 84 och 85 poäng och jag tänkte på första prisutdelningen. Hur bra var han när vi kom till 80 poäng. Xena fick se sig slagen av brorsan och fick 82 poäng men med ett stort handikapp spöregn. Men hon var så duktigt, jag trodde att hon skulle totalvägra då jag får dra henne av gården när det regnar och vi ska ut på promenad hahaha. 

Hur var det med Astrid då. Jo hon hade vunnit VM i skall om det hade varit. När man tar med sig henne så skäller hon hela tiden. Jättejobbig verkligen men hon tycker att det är jobbigt med alla människor som går runt. Hon tystnar heller inte när man tar ut henne utan hon fortsätter om vi står still. Så hon får äta godis för att var tyst och ja det är inte heller bra för då skäller hon ju för att få godis också :) När alla hade åkt hem somnade hon i bilen och snarkade med Xena.