I torsdags byggde jag upp banan som jag och Anna tävlade på i Kista. För det var ju bra om vi kunde hinna köra en bana innan lördagens tävling. Rätt bra att köra en banan som vi redan har gjort och som faktiskt var rätt skoj och som bjöd på lite svårigheter. Slängde ut lite leksaker bredvid några moment också för att göra det lite svårare. Nu måste vi försöka att träna lite svårt så det kanske blir lättare på tävling.
Tycker att både Xena och Astrid skötte sig fin fint och Astrid var kanske lite väl taggad men det är så kul att se att hon gillar det så mycket. Xena är som att gå med ett krutpaket man vet aldrig var hon ska ta vägen.
Astrid har så härlig attityd tycker jag. Svansen svänger så fint och man ser riktigt hur roligt hon tycker att det är. Visst hon slarvar och går på lite koner och grejar men det gör ingenting. Hon har så kul. Men det slog mig idag, vi måste ju lära in momenten till fortsättningsklass i stället för att träna på nybörjarklass skyltarna.
Xena hon är så rolig. Så framåt och vill så mycket men också så svår som hon är både här och där. Inget som syns men som jag ser i hennes ögon. Känner inte att jag vill peta så mycket i hennes framträdanden utan tänker mer att det kommer och blir bättre med tiden. Har i stället glädjen kvar och vad gör det om det inte är perfekt för svansen går så fint. Det är viktigast enligt mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar