Vad tyckte ni om programmet ni som såg?

Vet inte vad jag ska tycka igentligen om programmet. Tycker att det var lite tunt. Men så här tycker jag om det som kom upp i programmet.

Tycker att det var förskräckligt att en person med en mindre hundras ville byta ut två fula tänder mot två stift tänder. Var är hundägandet på väg? Funderar man då i huvud taget på vad hunden har för nytta av de här tänderna. Det blir hunden som får lida för att matte eller husse vill ha två snygga tänder i munnen på hunden.

Sedan blev jag mörkrädd när det här med att transplantera njurar kom. Hur kan man ens tänka på att offra ett frisk herrelöst djur för att rädda sitt eget djur. Alla djur är väl ändå lika mycket värda. Man kanske ska se till att det djuret som inte har någon ägare får en ägare i stället. Det har också rätt till ett bra liv. Det gjorde mig verkligen mörkrädd.

Sedan synen på hur människor ser på sina djur. Att de ska räddas hur mycket det än kostar. Till vilket lidande för djuret. Helt sjuk var det med katten som hade levt med en ställning på benet i nästan ett år innan de tog bort katten för att det inte läkte som det skulle. Vilket liv var det för katten? Kunde de ens tänka sig in i hur katten mådde. För jag tror knappast att den var lycklig och hade ett bra avslut på livet.

Sedan det här med hästen och urinblåsan. Förstår att det är en allvarlig operation och att man vill se att den fungerar som den ska efter op. Men det ska väl inte behöva ta en vecka för att konstatera att den kan kissa som den ska och att den inte får in urin i buken. Ibland tror jag faktiskt att veterinärer vill hålla kvar djuret längre än det behöver. Ett djur som ligger inlagt drar in massor med pengar på enbart skötsel och tillsyn utan att något speciellt görs. Det bara tittas till.

Med mina hundar så tänker jag att de ska ha ett så bra liv som möjligt. Sedan ska de så klart ha hjälp med mediciner och annat om de behöver det. Men samtidigt måste man tänka till och stanna upp och fundera över vad hunden skulle tycka om långa utredningar, komplicerade operationer och lång vila efter kanske en operation . Skulle de göra att djuret blev helt återställd eller bara få tillbaka en viss del av sin förmåga. Hur tror man att djuret skulle gilla sin nya livssituation.

Jag kan tycka att ibland ska det utredas på ett litet konstigt sätt. Tänker på min Anka som är 11 år. Vi fick reda på förra året att hon har ett litet fel på sköldsköteln och lite förhöjt levervärde. sköldsköteln åtgärdades lätt med medicin och jag tycker själv att hon verkar piggare och har fått bättre päls. Levervärdet kan beror på att hon inte är någon ungdom längre. Efter ett andra blodprov för att kolla hur sköldsköteln reagerade på medicinen och ett på levervärdet ville de testa henne för coushing som de trodde att det förhöjda levervärdet kunde bero på det. Så vi tog ett urinprov. Det visade negativit på cousing så det var ju skönt. Men jag började ändå fundera i banorna hur mycket ska vi uttreda om det visar på ett positivt svar. Hunden är 11 är gammal och glad och pigg och livet leker. Hon kommer inte att finnas här i många år till. Hon HATAR veterinärer. Kom fram till att även om urinprovet visade på coushing så skulle hon inte uttredas. Det hade varit ett för stort lidande för henne som hon blir mycket orolig bara vi åker för att vaccinera henne. Men samtidigt kändes det skönt att veta att hon inte hade cousing. Men allt går så fort när man är hos veterinären de vill ta prover och man bara hänger med. När man kommer hem så hinner man tänka till lite.

Jag har varit en sådan där människa som åker till veterinären för minsta lilla men har blivit mer hårdhudad tycker jag. Ringer nu bara och är hysterisk om jag verkligen tycker att nått är fel. Nått som bara veterinären kan åtgärda. Ibland vet man ju vad felet är och kan åtgärda det själv med medicin som man har kvar sedan gammalt.

Men hur mycket jag än älsdade mitt djur så skulle jag aldrig amputera. Sätta djuret i rullstol är inte ens att tänka på. Så ovärdigt för djuret.