onsdag 9 mars 2011
Att vara lös
Har nu börjat ha Astrid lite lös på promenaderna de dagar jag inte jobbar. Det är så härligt och se att vi gör framsteg. Hon får vara lös så länge jag märker att hon lyssnar sedan blir det kopplet. Och stunderna blir längre och längre. Man blir varm i hjärtat när hon stannar upp och kommer när hon hör sitt namn. Min lilla kamel här blivit lite vuxen och förståndig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Vad kul att hon kan börja vara mera lös ute :) Är ju roligare både för dig och henne då hon kan springa lite mera då :)
Jo det är jätteskönt att det fungerar då jag annars aldrig har mina hundar lösa pga att de inte kommer tillbaka. Det bästa är faktiskt att se lyckan i ögonen och kroppen när de får springa. så det här måste vi träna massor på. för jag vill att de ska vara lyckliga och glada kameler
Härligt, själv har jag långlina på Asta för att träna henne att vara lös. Då får jag fatt i henne när hon inte vill komma.
Härligt!
Det är bäst att kunna vara lösspringande alltid, så träna på du Astrid, det är värt det!
Och nej, jag har aldrig smakat hästbajs, eller annat bajs heller....nä...bläh!
Skicka en kommentar