För någon månad sedan fick jag nog över att det blev halli galli varje gång vi såg en katt eller nått annat roligt på promenaderna. Jag införde då att berätta för dem att det inte var ok. Ett starkt NEJ och då menar jag verkligen ett starkt. I början sket de väl i mig men efter hand började man se att det började ta. Jag har inte bara skrikit NEJ utan jag har även gått imellan och tvingat mig på uppmärksamhet. Vi har inte gått en meter innan fokus har varit på mig om så bara en liten stund.
Idag märkte jag verkligen att det har gett resultat. Vi träffade på en massa änder och det är Ankas och Astrids favorit djur efter katter. För de flyger ju också. Jag sa ett bestämt Nej men i vanlig samtalston och kamelerna var bara på helspänn över änderna. De flög och grejade framför oss och kamelerna gjorde ingenting. Inte ens ett skall. Anka pep lite men det gör ju inget bara de inte tar sats och springer i hundranittio. Maya har för länge sedan fattat att man ska lyssna på matte så hon har bara tyckt att de andra två har varit jobbiga. Den yngre och äldre kamelen tror att man får göra lite som man vill :))
Så nu är det bevisat. Att vara konsekvent ger utdelning :) Även om det tar lång tid
1 kommentar:
Det gäller bara att ha tålamod. =)
Skicka en kommentar