Som Anka har flytt till fjälls så har jag och de andra två kamellerna passat på att flåsa Säter i stället. Vi har inte bara power gått utan vi har sprungit lite också. Astrid är inget direkt fan över tvångsspringning eller cykling. Hon lägger gärna i handbromsen och båda tycker att det är jobbigt att de inte får nosa överallt. Men jag tycker att de har varit duktiga. Tog oss också förbi en katt på två meters avstånd utan att hundarna blev tokiga. Tänka vad lite övertygning har gett på sista tiden. Att man ska sköta sig vad som än kommer i deras väg. Stolt matte kan man säga.
Frågade Cattis om hon skulle med men hon visste inte om hon skulle hinna. Jag knattade iväg utan mobilen så typiskt som Cattis hade hunnit följa. Så nu har vi flåsat på varsitt håll i Säter. Så onödigt som vi hade kunnat flåsa tillsammans. Eller jag Cattis hund kanske hade flåsat mest ;)
Men nu är vi trötta. Hundarna har dött i sängen och kommer nog att sova gott. Jag är lite svettig
2 kommentarer:
Äsch, Ronia flåsar aldrig :P
Han skäller ju ibland på tomten...Inte så kul. Så då får man väl dra på sig paltorna. Mutter.
Jo, Pm har kommit nu=)) Vad roligt det ska bli!!!!
Skicka en kommentar