Spårat

Nu har jag och hundarna varit ute och spårat igen.

Idag fick även Maysan följa med. Vi åkte ut till damsjön och la två spår i skogen.

Maysan var först ut och vi har aldrig spårat förut. Hon fick ett rakt spår med en godisbutt mitt på som belöning. Hon har ju lite svårt för leksaker att uppskatta dem så jag tänkte att mat går alltid hem. Först så tog hon spåret men sedan vände hon och gick tillbaka igen och såg ut som att hon inte tänkte göra nått mer. Hon stod och funderade en stund och sedan gav hon sig ut i skogen igen. Hon tog spåret och fortsatte till godisskålen och blev så nöjd när hon fick lite godis. Som vanligt hade jag inte tagit ut stegen ordentligt så spåret blev alldeles för kort. Tydligen nått jag får träna på. Sedan ville hon fortsätta men vi var ju klara. Stackars Maysan ville ju göra mer. Lovade henne att vi skulle ha mer tid nästa gång.

Så var det dax för vildingen. Astrid fattade vad vi skulle göra och stoppade nosen i backen så fort vi kom ut ifrån bilen. Men sedan slog det slant i huvudet på henne när vi kom fram till spåret. Hon ville ta Maysan spår som låg på andra sidan vägen och ställde sig och gnällde och kollade in i skogen. Gnället var ett sådant som hon gör när hon ser ett djur och vill jaga. Kan ha varit ett djur i skogen jag vet inte. Hon ville inte koncentrera sig och glode bara in i skogen på andra sidan utan att ta upp spåret. Försökte få henne att ta spåret genom att leda in henne på det men hon ville bara kolla in i skogen på andra sidan vägen. Då måste jag erkänna att jag blev förbannad och Astrid fick sig en liten utskällning. Tillslut fick jag henne att börja spåra först ovilligt men sedan med en väldig fart. Hon glömde allt som har med djur att göra och började jobba. Första leksaken brydde hon sig inte så mycket om men nästa var roligare och roligast var spårpinnen som låg som nr:3. Hon tog idag upp den och släppte den för att ta upp den igen. Hon fick massor med beröm och godis. Sedan tog hon den 4 saken klockrent och var så nöjd när hon hittade den randiga bollen.

Astrid strulade och det gjorde definitivt linan också. Glömde min nya spårlina, typiskt för den andra fastnade hela tiden och gjorde stopp på vägen. Trotts avbrott och stul med linan så sköte sig Astrid super när hon väll började spåra. Hon tog upp spåret och blev inte avbruten och förlorade suget. Det var verkligen tur för det strulade mycket. Nästa gång får jag inte glömma linan