Så var det äntligen dax att hämta hemguldklimpen. Jag har längtat så ihela veckan.
När jag äntligen kom till Stockholm och fick se min Astrid igen då bara smalt hjärtat av kärlek. Vilken underbar varelse men det är ju klart hon kommer ju efter maysan då kan man bara bli juvlig Ena örat stod och andra hängde men det gjortde inget för hon var så himla söt. Efter ett litet bad och ny tejp i öronen tog vi farväl av syster yster Stina och for hem mot Avesta igen.
Astrid protesterade högljutt hela vägen till motorvägen och det är en bra bit. Hon skällde som besatt och jag trodde aldrig att hon skulle sluta. Trodde faktiskt att jag skulle blir tokig ifall hon tänkte låta så här i 18 mil. Men som tur var lugnade hon ner sig och tog sig i kragen och lade sig ner. Skönt för öronen var det för annars hade de nog ramlat av. Sant jag skojar inte för jag tyckte att det ekade i dem när hon blev tyst.
Vi stannade på Mc Donalds och tänkte köra en drive in men jag var osäker ifall tjejen hörde nått som Astrid hade börjat skälla igen. Men maten kom och Astrid fick nog smaka sin livs första pommes. Men jag tror att hon ratade den och gömde den i filten. Kanske ville spara på upplevelserna.
Väll hemma försökte vi rasta men det gick inte allt var bara så spännande. Hon sprang och sprang och var helt vild det var bara att ge upp och gå in.
Väll inne möttes hon av Maya och Anka. Mor och dotter kände igen varandra och hälsade glatt men annat var det med mormor Anka. Hon blev inte glad utan tyckte att sitt barnbarn var riktigt läskigt. Så hon hälsade med att berätta kom inte nära för då dör jag hellre. Katterna var annars det givna intresset för Astrid och de fattade snart att det var bäst att hålla sig undan.
Så det var fult liv här Astid sprang och katterna flydde och Maya och Anka låg i soffan och tittade på. Funderade säkert vad som hade hänt med deras lugna liv. Det ändrades på en sekund så fort den lilla kvicka varelsen kom innanför dörren.
Till natten tog jag Astrid under armen och la henne i sängen bredvid och vi somnade gott. I mitt hjärta fanns bara
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar