Astrid har hängt med som en glad skällande maskot på alla dessa utställningsträningar som har gett resultat för mig och Xena. I Malung i Januari visade Xena upp pannkaksstilen och i Oktober fick hon Very Good på sin första officiella utställing. Det var verkligen ett besked på att slitet och tårarna har gett utdelning. Det tråkiga är att jag inte visade upp henne som valp på grund av meningsskiljaktigheter oss i mellan ;) Men nu är vi ju på väg åt samma håll hoppas jag.
Glädjetårarna De Lux var när Xena tog sitt Cert i Växjö och stod så fint framför domaren. Då grät jag och jag grät flera gånger den dagen av lycka och över min duktiga tjej som presterade så fint med svansen i topp. Den andra glädjetårarna är att Astrid har blivit helt förändrad eller när man tänker efter så har hon blivit som hon var innan Xena flyttade hit när hon var själv. Hon pratar och svansen går i ett igen. Vi får hoppas att hon håller den i styr så hon inte slår sönder den igen bara min galna kamel som visar sin kärlek så högljutt så högljutt. Astrid gillar att Xena har blivit vuxen med andra ord och tyckte att det var jobbigt med en valp i huset. Men nu så håller de varandra väldigt kärt eller Xena håller i alla fall Astrid väldigt kär och gråter så om Astrid går ur bilen och hon får åka vidare eller så har hon så bråttom in till Astrid om hon har varit i väg själv. Xena beundrar Astrid och Astrid tycker om Xena fast hon inte vill visa det. Man måste ju vara en cool tjej.
Astrid har annars mått väldigt bra i sin sjukdom och har slutat att äta kortison som har gjort att hon har fått sin fina lång päls tillbaka. Så nu i vinter har hon päls igen och slipper frysa. Astrid har även tagit bort två tänder som har besvärat henne och nu äter hon som hon ska igen. Min fina Astrid jag hoppas vi får ha henne kvar i många år till
Hårbortfall, glädjetårar och sorg har Xenas Syster Cleo stått för här hemma. Under första månaderna på året så fick Xenas syster Cleo bo här hos oss på grund av olika omständigheter. Hon kom in som en virvelvind i våra liv och visade tydligt att hon hade en stark vilja. Grindar i huset fick sättas fast så de inte gick att öppna för att de inte skulle ryka all världens väg. Vi personer fick klättra ner i källaren för där fick inte små kamelerna vara och härja runt. Katterna flyttade ner i källaren frivilligt, några saker fick snabbt sätta livet till där i bland två pilatesbollar som snabbt gick sönder och där stod Cleo glatt med bollen i munnen och viftade på svansen. Ibland slet vi våra hår och ibland skrattade vi glatt. Cleo var en hund som verkligen gillade att ligga nära. Vi hade henne här i två månader och hoppades att vi skulle kunna ha henne kvar men jag fick inse att det var bäst för Xena och hennes utveckling om de inte var två små som härjade hej vilt. Jag tror även så här i efterhand att Astrid var mer stressad än jag trodde som hon spydde lite under en period men har knappt inte spytt sedan Cleo åkte.Men det var med sorg i hjärtat vi släppte henne i från oss och min sambo var ett tag mycket besviken på mig som han gillade Cleo väldigt mycket. Nu några månader senare så funderar jag mycket på Cleo och om hur det hade blivit om vi hade behållt henne. Ibland funderar jag på om Cleo skulle kunna bo här nu när hon är lite äldre och Xena lite lugnare. Cleo och Xena hade i alla fall väldigt roligt tillsammans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar