Igår shoppade jag denna matlagningsklocka som kommer att användas vid kamelträningen fram över. Har ibland tagit tid med mobilen men det här känns bättre och inte gör det något om den blir lite köttbulle kladdig heller. Bra med klocka så träningen inte blir för lång och extra viktig tycker jag när man tränar en ung hund och inte tjatar på så hunden hinner bli för trött i huvudet och träningen blir dålig träning
Det har bara gått fin fint med att byta från Four Friends till Pro Plan Original. Kamelerna har gått från taskiga magar till fin fina magar där båda bajsar fina korvar nu mera än en jättehård och en rätt mjuk. Nu är konsistensen perfekt. Xena äter även lite Royal Canin 4300. Jag tycker att hon faktiskt har börjat lägga på sig lite och jag tycker att det är lite viktigt att hon kommer upp i vikt nu till vintern som hon är så förbaskat frysen av sig redan. Hur ska det bli vid -25 som det inte är så kallt än.
Men jag är jätteglad att jag byte foder och det här fodret har jag gett i flera år innan och har fungerat perfekt så varför ska man egentligen byta när något funkar bra. Ja man tror alltid att gräset är grönare på andra sidan.
Varje dag även om jag är på bra humör, dåligt humör så ler jag åt kamelerna när de rusar fram på gården. Astrid tycker att det är roligt men ibland tycker hon att Xena är jobbig och då vill hon bara äta upp henne ;) Men lyckan är att se dem fara fram på gården och idag har Astrid sprungit 25 varv och Xena typ 200 innan de gick inte. Astrid springer på insidan och ibland står hon still och tittar på xena som springer så man hör hur hon flåsar. Jag är så glad för gården så hon får ut sin energi ute och inte inne :)
Idag har jag varit till min gamla hemstad och instruerat tre kvinnor i hur det kan gå till på en utställning. Jag hoppas att de blev nöjda med timmen och inte känner sig så fortkomman nästa gång de ska på utställning. Men jag ska glatt erkänna att jag inte heller var riktigt med när vi var i Växjö senaste. Var så glad för certet att jag missade att jag skulle med och springa runt ringen i bästa tik hahaha.
Kamelerna var så klart med och de fick ligga i fikarummet och kolla på hundarna som sprang runt, runt. Jag tror att även det var lite jobbigt som de säg allt som hände men inte fick vara med. I början skällde Astrid lite men sedan blev hon tyst och fin. Efter träningen så fikade vi lite och kamelerna var med och tiggde en stund innan de skärpa till sig. Xena skötte sig så fint med de främmande människorna som hon aldrig har träffat förut.
Efter träningen så åkte vi in till Avesta och tog en promenad förbi järnverkat och genom stadskärnan. Att gå förbi järnverket är bra som det låter hela tiden olika ljud och ibland rätt höga slamrande ljud. När vi nästan hade kommit in i staden så hörde Xena ett ljud från järnverket som hon tyckte var mycket mystiskt och stod länge och lyssnade och såg lite bekymrad ut. Hennes bekymrade öra var med på hela promenaden. När hon är bekymrad så lägger hon ena örat rakt bakåt och det andra står rakt upp. Xenas syster Cleo hon gjorde ett tak av öronen så det är något som ligger i generna :)
På staden så fick Xena se en hund utanför affären och det var inte ok enligt henne att den satt där. Så genom halva gågatan så hoppade hon efter mig och skällde för att den skulle inte sitta där. Ja man är en gång i stan och då skämmer hon ut en hjärtat. Vissa saker väljer jag och ignorera som det är bättre att gå framåt än att hålla på och tillrättavisa i den här situationen. Nu har vi i alla fall kommit så långt att hon hänger fast hon uttrycker sin åsikt och nästan gång kanske hon inte skäller alls. Astrid hon travade med som att hon inte har gjort annat och funderade varför inte Xena kunde uppföra sig ordenligt.
När vi sedan åkte hem så somnade Xena av i bilen och när vi kom hem så sprang hon några varv på gården och nu sover hon skönt i soffan. Men flera stadspromenader måste vi absolut göra. Rätt trevligt att höra andra ljud ibland än tystnaden som det är här i den lilla staden.
En hel halvtimmes träning har vi idag gjort. Som det var ett tag sedan vi tränade så känns det som en bra tid. Inte för länge och inte för kort på två hundar.
Godiset idag var färsk blodpudding precis som igår och idag var den nog snäppet godare sa kamelerna. Jag brukar skära dem i långa bitar så en bit var fick de innan vi böt. När den ena tränade så fick den andra träna på att ligga på soffan och vänta på sin tur. Kan inte säga att någon av dem var speciellt villig att hoppa upp i soffan utan ville träna mera vid varje byte. Snabbt ur soffan kom de i alla fall.
Idag började vi med att kolla hur det vi tränade igår satt idag. Mycket bra på båda hundarna. Raka fina sitt framför mig. Xena fortfarande lite långt ifrån men lite närmare idag. Hon följer även händerna mycket fint tycker jag. Igår gjorde vi bara ett steg och sitt men idag provade vi med två steg och tre steg innan sitt och det gick fin fint. Lite konstigt tyckte hon det var att gå tre steg och blev lite vinglig men följde fint.
Resten av träningstiden tränade vi ingångar. Satt kamelen framför och jag visade in henne till vänster om mig. Vi höll till på en stor pläd.
Åt ena hållet gjorde Astrid fin fina ingångar men åt andra hållet mot dörren gjorde hon slarviga ingångar. Tyckte inte att jag visade henne dåligare men det var något som störde henne där. Några riktigt snabba in vid sidan och nära gjorde hon också. Taggad på att träna idag
Xena hade öronen på topp kan man säga och gör allt man ber henne om. Hon börjar få in snitsen riktigt fint på ingångarna. Nära men hon tränger inte. Smidig som en katt är hon också och snurrar runt så fint på stället för att komma på rätt plats. Visar henne tydligt med godis i handen var jag vill att hon ska vara. Sätter sig fint bredvid utan att jag behöver säga till henne.
På det stora hela en bra träning i kväll. På det stora hela mycket duktiga kameler idag även på promenaderna då vi har mött katter och andra hundar som inte uppförde sig exemplariskt.
5 guldstjärnor idag till båda kamelerna av 5 möjliga
Skylt 124 som heter Sitt framför, 1, 2, 3 steg bakåt och ser ut så här. Jag och Xena och Astrid har tränat på den här skylten i kväll. Astrid kan skylten sedan tidigare men jag tänker att nu tränar vi om och gör lite mera rätt. Så jag har brytit sönder skylten när vi tränar. Vi tränar position för sig och stegförflyttningen för sig. När båda sitter bra så sätter jag ihop skylten. Kommer att göra så här med alla skyltarna för att få till en bra skylt med en bra kedja.
Jag har tidigare inte varit så noga med att få hunden helt rak framför mig men nu tänkte jag vara lite mer noggrann av mig om vi säger så. Förut har de suttit lite snett och lite snett och lite för långt bort. Men nu vill jag ha hunden rakt framför mig och så nära det går framför mig. jag vill att när hunden stannar så slår den också ner rumpan och inte går ett steg bakåt och sätter sig.
MEN jag har ett litet problem som jag tänkte att någon kanske vill hjälpa mig med. Om jag försöker få Xena nära så nosar hon mig i magen :) annars så sätter hon sig lite för långt bort. Det är också lite svårt att få henne närmare för då stannar hon och går bakåt och sätter sig. Men som hon vill sätta sig utan att jag försöker få henne riktigt närma är för långt bort. Så jag skulle vilja ha lite förslag på hur jag ska göra.
Jag visar hunden med hela armarna framför mig för att få hunden rak och för att få hunden till mig så drar jag åt mig armarna. Men blir det för nära så duttar Xena på mig och sätter sig nära. Annars så långt bort att jag inte kan klappa henne på huvudet utan att luta mig rätt mycket framåt. Men Xena är duktig och följer med händerna bra och sätter sig faktiskt väldigt rak för att vara nybörjare.
Så förslag mottages tacksam.
Astrid var jätteduktig och satt sig närmare än Astrid och faktiskt rätt rakt också, stolt som det var länge sedan vi tränade rally och något som hon tycker är väldigt roligt.
Så här ser skylten ut när den sitter ihop, Hittade filmen på youtube och det är Zandra Beijer som visar momentet i sin fullhet. Zandra har bloggen goldendays.
Jag har nu under några månader haft Four Friends till kamelerna och varit mycket nöjd med deras päls. Har inte haft något foder förut som har funkat så bra på pälsen. Superglansiga har de blivit och haft bra kvalite. Men magarna har varit så där. Det gick väldigt bra att byta rakt av, inga problem och de har inte diarre av fodret men Xena har mjukt bajs och hon är faktiskt lite besvärad av det och Astrid har blivit hård i magen. Båda hundarna har också varit lite dåliga i magen till och från så nu ska jag prova att byta foder och se om det försvinner. Mycket synd då jag har gillat fodret och det har ett mycket bra pris på påsen.
Jag går tillbaka till Pro Plan som har fungerat väldigt bra tidigare och som jag har gett mina hundar i flera år innan. Xena och Astrid får nu äta samma foder då jag inte orkar hålla på och pyssla och ha olika. Så nu håller vi tummarna på normala bajsar och att Xena ökar lite i vikt och inte behöver äta så mycket varje dag utan att vi kan dra ner lite förhoppningsvis.
Jag tänkte berätta lite hur det är att leva med en hund med addisons sjukdom. Astrid har nu haft den i två år snart.
Med addisons sjukdom så innebär det det att hunden får en nedsatt funktion i binjurebalken och det innebär att binjurebalken bildar för lite eller inget av hormonet kortisol som hela kroppen behöver. Kortisolet är ett livsnödvändigt hormon som hjälper till att balansera kroppen vid olika stressituationer och hjälper till att reglera blodtrycket och hjärtfrekvensen.
sjukdomen debuterar oftast vid 4-5 års ålder och symptomen är ofta väldigt diffusa. Astrid fick diarre, kraftiga magsmärtor, orkade knappt gå ut. blev uttorkad så hon fick ligga inne med dropp, vägrade äta, samt att hon hade ryckningar i hela kroppen när hon vilade och hon jag tror inte att hon sov mycket på de här två veckorna som hon var väldigt sjuk innan hon fick sin diagnos. Veterinären ville hela tiden behandla henne för magen som det började med att vi sökte hjälp för magen och kraftig diarré. Jag var väldigt säker på att det var något helt annat än magen och var på sista besöket väldigt irriterad och började ställa diverse olika krav på andra diagnoser. Hade inte Astrid då fått vård så är jag rätt säker på att hon hade fått en Addisonkris som innebär att blodcirkulationen i kroppen sviktar och hjärtat börjar slå långsammare som det inte får tillräckligt med blod. Kroppen har då en störd elektrolytbaland med sänkta natriumvärden och förhöjda kaliumvärden. Hunden kan få kramper pga en låg blodsockerhalt.
Filmen visar Astrid innan hon har fått medicinering. Så här låg hon på dagarna och skakade och var helt ointresserad av omvärlden. Husse står även ute i köket och lagar mat och Astrid bryr sig inte. Den här filmen spelade jag in för veterinärerna som de inte förstod vad jag menade med hennes skakningar som hon inte skakade när vi var där.
När Astrid äntligen fick vård pga att det där lilla blodprovet togs som kollar upp elektrolyter i kroppen så blev hon snabbt bättre. Idag har jag inte sett några skakningar i kroppen och om jag kommer att få se dem så vet jag att hon är riktigt dålig.
Astrid kräver idag livslång medicinering och av addisons sjukdomen så har hon även fått nedsatt funktion i sköldsköteln som hon äter medicin för. Vilket är väldigt vanligt att hundar får som följdsjukdom. De ligger även i riskzonen för att få andra autoimmuna sjukdomar. I Sverige får heller inte en Addison sjuk hund söka dispens för tävling som sjukdomen ses som som allvarlig och att hundar kan komma i kris under stress.
Så Astrids vardag ser ut så här och även min vardag. Hon ska ha sin medicin med jämna mellanrum och helst i en 12 timmars intervall. Så kl 08 går vi upp varje dag för att äta frukost och medicinera. Hon äter två olika sorters medicin men ett tag åt hon även kortison men det klarar hon sig faktiskt utan idag vilket jag är väldigt glad för. Att alltid äta kortison för en hund är inte alls bra och Astrid blev även väldigt kissnödig av det och var tvungen att gå ut efter 6 timmar, så någon längre tid kunde hon inte vara hemma själv och då hade hon bråttom ut. Nu utan kortison så har hon inte alls bråttom längre vilket är skönt för alla :) Inte samma stress på morgonen att hon ska ut direkt. Astrid äter 2 krm salt varje dag som hon har svårt att hålla saltbalansen i kroppen så hon måste ha extra tillskott med rent salt dagligen. Så varje morgon och kväll får hon salt och tabletter inlindat i en skinkbit. Dagens höjdpunkt enligt Astrid.
Var tredje månad åker vi till djursjukhuset för att ta blodprov för att kolla natrium och kalium nivån och ibland även sköldköteln så den sköter sig. I början när vi tog blodproven så tog vi dem på morgonen som hunden ska fasta innan och nu har de ändrat sig och säger att blodprovet ska tas runt 6 timmar efter medicinen och fortfarande på fastande mage. En annan person som går på samma djursjukhus med sin hund för samma diagnos har inte fått några riklinjer om att hunden ska fasta innan provtagning så vad är rätt.... ja inte ens veterinärerna verkar veta vilket gör sjukdomen i sig svår att fråga något om.
När Astrid skulle ta bort sina kindtänder så tyckte de inte att hon skulle ha kortison innan men googlar man så står det klart och tydligt på källstarka sidor att hunden ska ha kortison innan som det är en stressfaktor för kroppen att opereras och även efter operationen ska man fortsätta några dagar. Adissonhundar kan var mycket känsliga för stress som gör att nivåerna i kroppen fort kommer i obalans.
På grund av alla veterinärbesök har jag fått en hund som är mycket orolig som som gärna vill sitta i knät i väntrummet och som skäller och morrar på alla som kommer för nära. Astrid har även varit en nervös själ hemma och skälla när det har åkt bilar utanför huset men efter att hon har fått sjukdomen så är hon nervösare och har ibland svårt att sluta skälla fast hon vet att hon inte får. Det är medicinerna som ställer till det för henne.
Astrid har även blivit muskelsvag och orkar inte hålla samma tempo som innan och det är tragiskt att se sin otroligt glada hund stå på tomten och titta på när den andra springer runt för att hon inte orkar springa längre bitar. Hon springer några vändor fram och tillbaka på gården ibland men man ser riktigt hur svårt hon har att hålla farten i kurvorna och hon springer inte gärna runt gården hon har svårt att koordinera benen ser det ut som. Så Xena springer förbi och Astrid hoppar med några steg med viftande svans.
Astrid var med till fjällen med min mamma i två veckor i höstas och hade det jättebra och gick på massor av fina promenader. Min mamma går inte fort utan de lullar mest runt. Två dagar innan de kom hem ville inte Astrid äta sin mat längre och vi trodde båda att det berodde på något annat MEN när hon kom hem så märkte jag att hon var väldigt trött och då menar jag väldigt trött. Det tog flera dagar innan hon blev sig själv igen. Kroppen orkade helt enkelt inte med en fjällsemester på två veckor med många stillsamma promenader på fjällen. Min mamma har dåligt samvete men jag är inte arg på henne alls hur skulle hon kunna veta när Astrid på varje promenad var som hälsan själv. Men vi har lärt oss något att hon behöver lite vilodagar inplanerade nästa gång. Astrid älskar att åka till fjällen och det tycker jag att hon ska få fortsätta med.
För en addison sjuk hund kan en vanlig dålig mage bli väldigt allvarlig. Astrid har haft dålig mage och klarat av det bra, fast hon har varit lite trött efteråt och behöver en halv tablett kortison för att pigga på sig lite. MEN i helgen var Astrid dålig i magen och var ut flera gånger på kvällen och på söndagen var hon inte pigg och då trodde jag att vi skulle få åka in med henne. Hon mådde illa, hade kraftigt ont i magen och var noll intresserad av någon mat fast den dåliga magen hade upphört för flera timmar sedan. Jag gav henne några timmar och sedan piggade hon på sig som tur var. Idag mår hon jättebra igen. Men i söndags var det verkligen nära att hon behövde vård för en dålig mage.Kanske skulle jag ha åkt in men samtidigt ville jag ge henne en chans att slippa som hon blir så orolig.
Astrid har även i några vändor spytt blod men det var det länge sedan som tur var och det berodde på magen som också är känsligare pga sjukdomen. Vi får alltid tänka på vad vi ger Astrid så hon inte blir dålig i magen som det kan vara förödande.
Astrid mår bra men samtidigt har hennes livskvalitet sänkt som hon inte längre orkar springa på gården, gå många roliga promenader i fjällen under en längre tid, Hon ska inte utsättas för stress så att följa med på lc tävlingar är uteslutet för henne. Jag kan inte använda henne som stödhund till Xena pga stressen och muskelsvagheten. Hon orkar inte längre hoppa agilityhinder som hon gjorde förr. Utan vill inte längre efter 4 stycken. Hon funkar bra att promenera och har inga problem efter det. Men springa som förr orkar hon inte och det beror inte på att hon är omusklad för hon är fin i kroppen, hon orkar bara inte. Så det är lite ledsamt att se sin aktiva hund på 7 år stå och titta på när den andra far runt.
Jag hoppas att Astrid den här vintern ska få ha sin päls kvar som hon förra vintern tappade nästan alla päls från halva kroppen och ner. Hon hade som ett rakt streck på sidan av kroppen där hon hade päls på ryggen och halva bröskorgen och var nästan utan på låren och helt kal på magen. Benen hade päls kvar. Den var mycket torr och gick av. Tur att det fanns overall till henne.
Men jag älskar min hund och jag hoppas att hon får vara med oss länge. Men kroppen tar invändigt stryk av sjukdomen då den bryts ner på olika sätt. Det jag kan göra för henne är att se till att hon går på jämna besök hos veterinären så vi vet att värderna är bra och att ha en bra kännedom om min hund så jag ser när något börjar bli galet med henne. Det syns så bra på henne när hon inte mår bra. Jag har lärt mig läsa henne så bra och det tror jag även är viktigt när man har en så pass sjuk hund och när man ibland tycker att veterinärerna inte har någon koll.
Det svåraste med en addison hund är inte att veta hur man ska bete sig utan att veta vad som är sant av det som veterinärerna säger för ibland känns det som att de vet mindre än mig. Är med i två grupper på facebook med addison hundar och på alla ägarena får olika direktiv av veterinärerna så det är nog en väldigt komplex sjukdom som man egentligen inte vet så mycket om. Men jag har googlat mycket på addison på människor och vad det står där för jag har svårt att tro att kroppen skulle fungera så olika på en hund.
Efter att ha tittat på första anvsnittet I huvudet på Gunde Svan så måste jag säga att han sparkade mig rätt i baken och slog mig på fingrarna med pekpinnen. För han har ju verkligen rätt i att man kan inte komma någonstans om man inte lägger manken till och tränar. Helt rätt helt rätt Gunde :) och fy på mig. Så nu tar vi och skärper till oss säger jag till kamelerna och de tittar på mig med stora ögon och tycker att matten är helkorkad för de är ju skärpa hela tiden enligt dem. Ja enligt dem får jag påpeka inte enligt mig alltid.
Så idag plockade jag fram mattan och tog fram matlagningsklockan och ställde den på 5 minuter. Som det var länge sedan vi tränade så kändes 5 minuter per kamel rätt och de skulle nog bli trötta i huvudet av det. Två gånger var blev träningen idag. Kan inte säga att träningen var så väl förbered men det var roligt och det var huvudsaken. Nu får jag försöka strukturera mig lite bättre till i morgon.
Astrid fick gå slalom mellan mina ben vilket hon även gör väldigt bra i en åtta. Även lite snurr och sitt och ligg stod på schemat. Astrid var så sugen på köttbullarna så hon gärna ville hoppa på matten också, mitt lilla hjärta.
Xena fick träna lite position vid sidan och typ ett steg framåt. Samt sitt och ligg. Hon gjorde en fantastiskt fin serie på film på sitt och ligg där hon inte rörde rumpan något alls utan hoppade upp och la sig fint. MEN huvudet var borta på filmen hahaha jag hade ingen koll där på hur jag ställde mobilen. Snabba fina sättningar och läggningar. Hon känns riktigt bra när hon inte är trött eller för på.
Så nu är målet en start i rallylydnad någonstans efter nyår för att kolla läget på oss tillsammans :) Lydnad till sommaren eller nästa höst.
Astrid kom in i filmen när vi precis tänkte sluta så de fick köra lite tillsammans.
Nästan det första som mötte mig när vi kom in i hallen på Växjö utställningen var hundkiss på golvet och då var vi där tidigt innan utställningen började. Visst det finns hanar som kissar för att markera och säkert även tikar men om man har en sådan hund så har man väl extra koll på den när man går in på en utställning. Eller struntar man bara i det som hundägare och låter hunden kissa. Det är något som jag ofta funderar på när jag är på hundutställning inomhus.
Men det som jag funderar mest på är själva rastandet av hunden under utställningen. Tror det är rätt många som lägger sin hund i buren och låter den ligga där hela dagen för att sedan ta ut den precis när man ska in i ringen. När man sedan är klar så åker hunden in i buren igen för att ligga där tills man åker hem. Säger inte att det är så men jag tror att det händer många hundar.
Så under dagens gång såg jag många moppar och pölar även en stor leonberger som bajsade löst över hela golvet.Kanske hade hunden blivit rastad och var lite nervös men jag ska inte säga att jag såg väldigt många hundar ute och rastades när vi var ute och vi var ute många gånger med våra hundar.
Jag försöker alltid se till att mina kameler är välrastade när vi kommer till en tävlingsplats vad vi än ska tävla. Är det så att som i Xenas fall i lördags att hon inte ville bajsa vid vandrarhemmet på morgonen så är det fasiken min skyldighet att ge hunden är rättvis chans att få bajsa på området och det fick hon även och sköte sig fint. Hon har svårt att bajsa när hon kommer bort och blir lite uppskruvad. Jag har aldrig varit med om att jag har haft en hund som har bajsat i ringen och då skulle jag faktiskt dö och jag hoppas att det aldrig kommer att hända. Nu händer det väl bara för att jag skriver det. Jag vill att min hund ska vara fokuserad när vi ska tävla och absolut inte nödig.
Om man tänker efter så är det inte så konstigt om inomhus utställningarna blir dyrare som den arrangerande klubben måste städa upp efter alla nödiga hundar och även plocka upp en massa hår efter pälshundar som har blivit borstade och klippta. Där vi var var det massor med tussar efter pälshundar som låg på friidrottsbanan och fastnade i den håliga mattan. Hur kul är det för arrangören att städa där och hur lång tid kan det inte ta att ta bort allt hår som har fastnat där. Måste de ibland hyra in en sanerare för att hundägarna har grisat så.
Ibland skulle jag vilja jämföra vissa platser där en hundägare har varit med en toalett på krogen. Man slänger päls och papper där man står och lämnar det till städerskan hur det än ser ut med gott samvete. Inte heller konstigt kanske att man som hundägare får betala extra för att man har hund på rummet om man ska bo på hotell. På ett hotell som jag ringde på skulle de nästan ha 500 kr extra för hunden. Undra hur bra erfarenheter det hotellet har av hundägare.
Så är vi äntligen hemma efter en fantastisk helg ute på vägarna med en galen GPS som ville att vi skulle åka helt fel eller låg några minuter förre i planeringen. Men som tur var skärpte den till sig efter Örebro. Men jag kan inte rekommendera Max varken i Marieberg eller Eurostop i Örebro. Den personalen jobbade inte direkt på ackord eller man kan mera säga att den sov. Hade gått fortare för en novis som jag att fixa maten själv :)
Men mig ner hade jag min vän Anna som först inte ville åka men som efter lite övertalning gick med på att anmäla om jag inte skulle vara gnällig och det var jag inte heller, jag höll mitt ord och var glad hela vägen.
Vägen ner till Växjö gick bra och vi hittade till vandrarhemmet Evedal utan problem. Mycket fint vandrarhem som jag kan rekommendera med bra frukost. Mycket fint område och det var synd att vi aldrig fick se det i solsken. Xena tyckte i alla fall att det var mycket intressant och nosade väl av området och åt även något titt som tätt. Vill inte veta vad det var. Sedan vaktade Annas akita Elza rummet hela natten och berättade med dova morrningar att hon var där ifall någon skulle vilja titta in. Anna sov och jag kollade mer på klockan med jämna mellanrum.
På utställningsdagen fick vi en bra parkering precis utanför grindarna och jag är mycket glada att vi fick en konstig rektangulär ring med fantastiskt underlag lite bakom den stora hallen och ljudnivån var heller där inte så hög. Ute i stora hallen var det halt på golvet och hög ljudnivå. Jag och Anna blev även bjudna på champagne innan bedömningarna började och det lugnade nog ner både mina och Annas nerver. Det kanske måste bli en tradition.
Anna var först ut med Elza som hade 10 anmälda i sin ras. Domaren var mycket snål och delade bara ut ett CK till en championhane och alla andra fick Very Good eller Exellent. Fina Elza fick ett Exellent och Anna var mycket nöjd med det betyget och det förstår jag.
Sedan var det dax för Xena och jag och hennes uppfödare hade listat ut att hon var ensam certtik men det behöver verkligen inte betyda att hon skulle ta certet. Har åkt en gång med Astrid till Trollhättan och hon stod för championat men fick då bara en slät 1 så man ska verkligen inte vara vara säker på att man får någonting. Men det är ju ännu mera ledsamt om man är själv och får åka hem utan känns det som. Jag hade under veckan inte försökt tänka på att det var så utan jag har mera tänkt på att jag måste fokusera och inte bli nervös. Innan domaren kom till ringen så tränade vi och Xenas uppfödare kände igenom henne och det var inga problem alls. Hon stod snällt fint och hon sprang fint runt i ringen. Så när det var vår tur så tog jag det lugnt andades och försökte göra som vi har tränat. Inte stressa och efter att domaren hade hanterat henne utan problem så flöt det på fint. Hon var inte alls nervös den här gången som hon var i Enköping sist. Utan fokuserad och sammarbetsvillig. När jag hörde att hon fick Exellent med CK så blev jag jätteglad och visade verkligen Xena det också och tårarna kom i ögonen. Tårarna kom även i ögonen flera timmar efteråt när jag tänkte på det eller vi pratade om det. Så jäkla stolt över min tjej och över mig. Som vi har kämpat och jag har många gånger tvivlat på att vi ska fixa det men nu vet jag att vi är på rätt väg. I konkurrens blev hon bästa tik 3 och jag är helt nöjd med den placeringen. Nu kämpar vi vidare
För dagen är hon tunn men hon hade väldigt dålig mage några dagar innan vi åkte och det extra hullet som hon hade skaffat sig försvann i ett nafs. Så det var lite synd men domaren sa inget om att hon var för smal eller skrev det i kritiken MEN hon hade fortfarande championatkvalitet så med lite massa på kroppen då ni :)
Xenas kritk var för Karl-Erik Johansson var
Utmärkt typ. Vackert feminint huvud och bra uttryck. Bra bett. Elegant hals, Bra rygg, Tillräcklig bröstkorg, Bra vinklar. Utmärkta rörelser. OCH ingenstans står det att hon behöver socialtränas som det annars jämnt har stått. Så lycklig över min tjej som skötte sig så fint.
Xena fick även äran att vara med i Avelsgruppen med sin mamma Alma och sina bröder Morris, Lewis och halvbrodern Asterix. Hon tyckte att det var lite underligt att springa i stora ringen men sprang fint på fast det inte var det bästa underlaget. Hon tyckte att det var lite läskigt när det blev lite trång när en annan avelsgrupp ställde sig närmare men hon fixade det och spårade inte ut och höll sig till planen. För några månader sedan så hade det inte varit möjligt och jag tror att det även det var därför hon fick stå på kanten på avelsgruppen för att inte stressa upp henne. Mycket stolt över henne som inte reagerade på varken det höga ljudet eller underlaget.
Från vänster. Mamma "Alma" Antefas Rahina, halvbrodern "Asterix" Vaskurs Asterix Qiwison, brodern "Morris" Vaskurs Maurice Green Skumpanson, brodern "Lewis" Vaskurs Carl Lewis Skumpanson och sedan syster yster "Xena" Vaskurs Gail Devers Skumpandotter. Avelsgruppen blev BIS-2 och då var tre av fyra juniorer så det tycker jag var bra jobbat.
Vägen hem sedan kändes inte allt för lång men vi var glada som kunde åka tidigare än väntat. Det var dimmigt i 50 mil och Anna körde hela vägen hem så hon är också värd ett Cert tycker jag i uthållighet. Vi fick en extra passagerare med oss hem i form av en Basenji som heter Yra som gärna ville hem till sin husse Joel och matte Sandra. Mycket trevlig med passagerare som sov hela vägen hem till Örebro i sin lilla bur.
Vi somnade lite efter midnatt hemma hos Anna som vi inte orkade åka den där kvarten hem i en kall bil. Jag och Xena somnade in till braskaminens sprakande. Och idag har jag hämtat hem söt Astrid som har sovit hos min mamma. Tror att Astrid hade saknat sin matte som hon la sig bredvid mig i sängen och kollade på film knorrandes trotts att favoriten husse var hemma. Matte är mycket värd trotts allt "hjärta"
Helt galen halloween helg har det varit och jag är glad att Xena uppfödare Jenny Hall tyckte att vi skulle komma ner som det var en bra domare för Xena. När vi kom hem så tände även Anna ljus för våra saknade fyrbenta och tvåbenta.
