Jag kan faktiskt bara hålla med rubriken på Dokument utifråns program om rashundar i England. Jag såg inte programmet i söndags men igår hade jag tiden att se det på dokument utifråns hemsida. Har ni inte sett den så gör det. Man blir rent ut sagt förbannad. Här kommer länken igen till
programmet som du kan se över datorn. Man kan se den tom söndag.
Jag visste inte om att Cavalier King Charles Spaniel hade en sjukdom som heter syringomyelia. Den gör att hjärnan blir större än huvudet har plats för. Ni förstår ju själv att hunden får ont. Uppfödarna till Cavalier king Charles vill inte se problemet och avlar på föräldradjur som har den här sjukdomen. Vad tänker uppfödarna med? Att det inte skulle vara ärfligt att det inte gör nått att valparna för sjukdomen. Jag hoppas att uppfödarna i Sveriga tänker på det här som de brittiska verkar strunta i att sjukdomen finns.
Sen blev jag också upprörd när den den utställningsdomaren tyckte att utställnings schäfern var mycket bättre lämpad att arbeta med än schäfern i bruksmodell. Räkstjärts schäfern kunde ju inte ens springa rent. Benen vek sig åt sidan mm. Jag skulle vilja se den i ett högt tempo i spårskogen.
Vad har hänt med den engelska bulldogen. Var tog underkäken vägen? Hur kan de tycka att bassethounden har blivit en bättre hund än förr. Nu har den en massa hud att släppa runt på som den inte hade förrut.
Den engelska kennelklubben tycker också att det är helt ok att avla mor och son och andra nära kombinationer. För att få den perfekta hunden. En i kennelklubben fick frågan och han skulle vilja skaffa barn med sin dotter. Men det var ju inte alls samma sak svarade mannen. Klart det är. Att skaffa barn med en nära släkting är inte alls bra genetiskt. Det gäller människor som djur. Tur att den svenska kennelklubben inte tillåter att man avlar på nära avkommor som mor och son.
Nej har ni inte sett programmet se det. Man blir förbannad och börjar tänka lite i sitt lilla huvud var är hundaveln på väg.
Idag har jag och hundarna tagit en promenad med Johanna och hennes ena tik Edda. Vi ska ju samåka till utställningen i Stockholm nästa helg så vi måste se ifall hundarna tål varandra. Det gjorde de och de låg sedan så fint tillsammas i Johannas bil efter promenaden Astrid, Anka och Edda. Maya ska ju inte följa med hon ska njuta av sin lediga dag med mormor. Hundarna är nu trötta efter flera timmar faktist ute i solen och Anka ligger nu och snarkar högt tillsammans med Astrid i biabädden. Maya har sträckt ut sig i sängen.
