Bästa tjejerna

Har fått till några bra huvudkort på mina älsklingstjejer. T.o.m Maysan fastnade och blev bra. De är helt klart det bästa som finns.

Hedemora/Säters BK

Så har vi varit på klubben. Den ligger mycket fint till utanför Hedemora med en stor Appelplan och en nästan lika stor Agilityplan. Vi höll oss på agilityplanen som Maysan löper. Så långt ifrån andra hundar vi kunde komma. Tror kanske även att hon är inne i höglöp för hon var så kär, så kär idag och kärleken var besvarad.

Astrid fick träna lite inkallning och springa med sin nya stora gula tennisboll i snöre. Den gillade hon skarpt. Maysan fick gå lite fot och sånt. Inget direkt som vi tränade på. Hon var först besvärad av flugorna men de glömdes bort den när korven kom fram. Man vet ju vad man ska anstränga sig för ;)


Astrid kollar in läget och tyckte att det var superjobbigt med passivitets träning. Den där stora munnen vill gärna tala om att hon har tråkigt. Satt sedan och fikade med några andra. Astrid fick vara med men Maysan gömdes undan i bilen. Man behöver ju inte få skäll i onödan om man slipper. Astrid klarade det där med att ha tråkigt ganska bra. Hon var lite bekymrad över att hon var tvyngen att ligga still och bara kolla. Men det var superbra för henne som bara vill ha fart och fläkt hela tiden.

Bästa duon som sedan slocknad direkt i bilen på vägen hem. Astrid var helt slut som hon låg helt utsträckt på sidan.

Söndag morgon

jag springer runt i morgonrocken och hundarna ligger och solar på balkongen. Mulis har rymt igen har ingen anning om var hon är.

Vi ska senare idag träffa Cattis och Ronia, Johanna med Edda och Hilda på Hedemora/Säters BK. De har tränings helg där idag så vi ska nog träna lite Rally och Agility.

Igår träffade vi också tjejerna och tog en vända i skogen. Vi gick på ett jättefint och mysigt ställe som kallas för Djupdalen. Man kan verkligen säga att det var djupt för det gick neråt mest hela tiden tycker jag. Sen gick det så klart även uppför och det var inte lika kul. Astrid var som tokig och ville busa järnet med Edda men det fick hon ju inte för då hade hon väll försvunnit. Astrid fick sig även en åthuttning av Ronia för att hon luktade henne i baken. Astrid blev så chockad så hon aktade sig noga för Ronia sedan. Det tyckte jag att hon kunde behöva som hon hoppar och stampar på Maysan överallt utan att få den minsta tillsägning.

Nej det var ett jättebra ställe dit måste vi åka igen. Men jag vet inte om jag hittar hem igen om jag åker dit själv

Skönvik

Jag och hundarna brukar ofta ta långpromenaden över Skönviksområdet. På området så ligger Säters mentalsjukhus också. Ibland när man möter någon så har man inte någon riktig kläm på vad det är för en person. Det kan ju vara en intagen. Sjukhuset ligger på en väldigt fin plats och det är väldigt behagligt att strosa runt där. Här är cykelvägen som leder till området.

I de här gula byggnaderna finns säters vårdcentral och innanför ligger mentalsjukhuset.

Inne på sjukhusområdet. Cykelvägen som går jämns med vägen efter sjön brukar vi promenera på.

Vägen upp till vandrarhemmet som också ligger på området. Där brukar anhöriga till patienter bo under en tid.

Sjön Ljustern som vi även bor 5 minuter ifrån så det tar inte lång tid att ta sig hit.

Astrid och Maysan gillar också att vara här. Det var ju även här som Astrid smet förut och jagade över området.

Maysan är kär

Maysan har nu gått och blivit kär i det mesta som går på fyra ben. Katten är som tur var inte inräknad. När vi ser en hund på promenad av det manliga slaget tror jag, så piper hon och gör små ljud. Hon börjar även dra för att komma ikapp hunden. Nått som inte förekommer ivanliga fall. Då kan alla andra hundar försvinna.

Idag gick vi långt efter en Samojed med matte. Samojeden var inte den snabbaste på denna jord utan han gick och snusade och hade det bra. Tillslut kom vi om ekipaged och då kan jag säga att det blev lite mer fart på Samojeden. Han började då låta och ville såklart ikapp den snygga tjejen. Lite taskigt kan man tycka men ska man behöva gå en annan väg? Det gör ivarjefall inte vi.

Äntligen färdig

Så här lycklig känner man sig när man är klar med alla anmälningarna. Eller har man blivit galen.

Över 170 hundar har man lagt in på det förbannade Excellbladet. Det har strulat och det har raderats fast det inte var meningen. Men nu sitter de där fast på papperet hoppas jag. Det värsta var nog när jag raderade alla pappornas titlar. Bara att börja om från början.

Men nu är jag färdig nu ska jag dricka vin Killawara och käka hemlagad mat. Det ska bli mysigt

Valborg

Igår firade jag och Peder in valborg med att äta en hel familjepizza för oss själva. Hundarna fick smaka en liten bit också, men den var inte stor. På systemet hade vi inte heller hunnit gått så det fick bli 2 liter Cola istället. Men det kändes inte som det gjorde nått.

Maysan bestämde sig för att fira valborg nere i källaren. Så jag bäddade ordning en korg åt henne och bäddade ner henne med filten. Mulis var iblan ner och kollade till henne samtidigt som mig. Sen på natten fick hon dispans och fick ligga under täcket med matte. Som hon löper så fick jag även bädda åt henne i sängen lite extra. Hundarna får inte ligga i sängen när de löper i vanliga fall. Men hon var ju så ledsen och man vill ju att sin guldklimp ska må bra.

Astrid brydde sig nada om alla smällar och sov så lungt och fint i soffan. Det är så skönt att hon inte tar efter Maysan. För det hade inte varit skoj.

Vi bestämde även igår att nu fick det vara slut på svullandet. Nu ska vi försöka skärpa oss och bara äta vanliga pizzor hahahahaha