Att sluta gå dit nosen luktar

Nu när jag har gått ner i vikt så har jag gett mig F... på att Kamelerna ska sluta dra på promenaderna. Jag är nämligen 7 kg lättare så det händer att jag bara hänger med som en vante när de vill lukta på någonting och det är väldigt jobbigt när ett råddjur tex dyker upp på promenaden och tre galna kameler står på bakbenen och skriker. Ren tur att jag då inte har åkt med in i skogen. Har inte tidigare varit så noga med hur de går i koppel men syskonen bus är inte bra för varandra. Drar en iväg så drar den andra efter och blir en hysterisk så blir näsa det. Astrid hon lyssnar på matten som tur är.


Så nu kämpar vi på att syskonen bus inte ska springa iväg till alla lukter de känner. Vilket de vill göra hela tiden. Astrid tycker att de är jobbiga som bara drag iväg och inte bryr sig om var hon är någonstans, då det ibland händer att hon står i vägen.


Men det är inte bara dragandet som är jobbigt, utan Xena vill också ungefär halva promenaden gå längst bak i kopplet som en stoppkloss som har lagt i backen. Medans Xena bromsar så kör Tyson med expressfart till alla lukter. Astrid hon går lugnt och fint framför. Ja ni förstår att det bli lite dragande till alla möjliga håll.


Så nu tränar vi på att ingen ska gå bakom ryggen och ingen ska dra iväg med matten. Det börjar gå bättre och bättre och ibland har de inte dragit på 95 % av promenaden. Jag börjar även kunna gå och titta på omgivningen utan att dras hit och dit. Kamelerna tycker nog att matten har blivit VÄLDIGT jobbig men snart förstår nog även de att detta blir roligare i slutändan.


Mamma jag vill verkligen inte gå åt samma håll som dig utan jag vill gå ut i skogen......

Halloweendraget

Den 11 November var jag och Tyson till Kristinehamn för att tävla i canicross. Det var vår första tävling på licens och jag var lite nervös om vi i huvudtaget skulle orka runt 2,5 km. Att Tyson skulle orka fanns väl inget tvivel om men det var värre med mig då jag hade varit sjuk och sprungit 3 km innan tävlingen utslaget på två gånger samma vecka innan tävlingen. Innan dess hade jag inte sprungit på en månad på grund av halsont. Man kan säga att orken var borta men jag hade bestämt mig för att vi skulle kämpa oss runt. Lite extra roligt var det då det var utklädningstema på tävlingen.

Jag hjälpte även till på tävlingen och det var kul att stå som starter och se alla ekipage fara iväg. Hundarna och förarna är grymt taggade.

När det sedan var dags för vår tur så höll vi på att missa starten då jag hade glömt bort att linlöpningen släpptes med 30 sekunders mellanrum och inte 1 minut. Men vi kom iväg lite förvirrade och under första biten såg vi ekipaget förre oss och hade vi varit lite mer vältränade så tror jag att vi hade kunnat ha knappat in lite istället för att förlora moroten efter en stund. Ett ekipage körde om oss i skogen och vi stod på sidan och väntade och Tyson var jätteduktig. Svårt sedan när vi skulle börja springa igen eftersom Tyson ville springa ikapp och jag var tvungen att bromsa. Rolig bana även om jag tyckte att jag höll på att dö flera gånger. Kände att vi fick lite mer flow under sista delen av banan. Tyson han drog fint under hela banan.

Vi slutade på en tredjeplats och fick medalj :) jätteroligt då vi kom runt 2,5 km på 11.49 minuter. Helt grymt då jag var så grymt trött när vi kom i mål och benen bar helt tunga. Men man kan om man vill tydligen.

Foto: Maria Nilsson

Foto: Maria Nilsson