Om jag ser tillbaka på året som snart är slut så har det överlag varit ett bra år för oss.
Jag och Tyson började året med att debutera i startklass och vi gjorde en helt ok debut. Lite fladdrig men skötte sig bra i inomhushallen. I och med starten så blev vi även taggade att köra lite mer lydnad under året. Vi gjorde tre till starter i startklass och två av dessa starter var under violcupen i Flen tillsammans med Team Fy Farao. Team Fy Farao bestod av faraokillarna Tyson, Allan, Silver och Poncho. Jätteroligt grej att göra och tälta tillsammans. Av fyra starter så fick vi ett godkänt resultat och det är jag jättenöjd med.
Under året så var jag även till Karlskoga BHK och tog grönt kort i drag. Så om jag vill så får jag tävla offentligt både på sommaren och vintern. Min plan har hela tiden varit att springa med Xena men hon har under året varit drabbad av hältor till och från. Gått på medicinering och vilat i perioder och det har gjort att hon har tävlat väldigt sparsamt. Så om jag i huvudtaget ville springa så fick jag helt enkelt ta galna Tyson. Tyson har skött sig exemplariskt och vi har gjort två tävlingar under senare delen av året. En i motionsklass och en i offentligklass för klass II hundar. Mycket nöjd med våra insatser i draget och hoppas att det kommer att bli fler tävlingar nästa år.
Vi har även gått en HTM satsning i Karlskoga för Pernilla Pöykiöniemi. Jag är jättenöjd med kursen men Tyson blev efter några kurstillfällen rädd för att åka bil så det gjorde att vi inte har gått på alla tillfällerna då även jag blir stressad av att åka bil med honom i perioder. Men mycket nyttigt har vi fått med oss från kurstillfällerna och kunskapen ska dammas av nu till nya året.
Tyson tog sitt htmdiplom i klass I och debuterade i klass II under hösten och fick nästan en uppflytt men jag är supernöjd med vår debut och kritiken på programmet. Xena har gjort tre starter i freestyle och fick en uppflytt och har nu bara en uppflytt kvar för att få diplom i klass II freestyle. Det verkar som att domarna antingen hatar eller älskar vårat program så tankarna har gått till att byta program men jag har inte bestämt mig än hur vi ska göra.
Xena slog till och lyckades få ett godkänt resultat i avancerad klass rallyslydnad så hon fick en ny titel i år och med den titeln kan hon även tävla i Dalarnas vackraste arbetande hund nästa år. Hon har även gjort ett litet framträdande i utställningsringen där hon äntligen fick ett CK i championatklass.
Sedan har vi inte gjort någonting mer och vi har tävlat väldigt sparsamt i år och la i stället mycket energi på htmkursen. Vilket jag är glad för då det har utvecklat mig mycket som hundtränare.
Fina lilla Astrid har lite problem med sin bakdel som har blivit svagare men hon kämpar på och äter rimadyl varje dag mot sin artros som hon även har. Hon har sövts tre gånger för att få sin mun rengjord från tandsten och har dragit ut 6 tänder. Den senaste nu i veckan och det gick bra. Min tappra gamla tjej som jag hoppas är tapper en stund till.
Så överlag ett bra hundår även om det här strulat lite med hältor och tänder och stort nej till bilåkande. Håller tummarna att vi nästa år ska vara skadefria och kan tävla lite mer.
söndag 31 december 2017
måndag 25 december 2017
Juldagens morgon
Nu är julafton över och vi börjar dagen med att mysa framför granen medan deras frukost ligger i blöt. Kamelerna är ovanligt lugna måste jag säga, Tyson brukar ligga och sucka och låta för berätta att han håller på och dör. Ovanligt lugn idag då han ligger och sover. Xena tycker att livet är rätt drygt hon löper, antar att hon drömmer om alla lukter utomhus som hon snart ska börja ner sig i. Astrid hon ligger bara och har det bra och väntar på att bli serverad frukosten i soffan.
söndag 24 december 2017
God Jul från Oss
Vi vill önska alla en god jul med mycket god mat och fina klappar. Kanalerna har nyss klämt ett julklappsben. Tidigare under dagen tog vi en fin promenad tillsammans med mormor.
söndag 19 november 2017
Att sluta gå dit nosen luktar
Nu när jag har gått ner i vikt så har jag gett mig F... på att Kamelerna ska sluta dra på promenaderna. Jag är nämligen 7 kg lättare så det händer att jag bara hänger med som en vante när de vill lukta på någonting och det är väldigt jobbigt när ett råddjur tex dyker upp på promenaden och tre galna kameler står på bakbenen och skriker. Ren tur att jag då inte har åkt med in i skogen. Har inte tidigare varit så noga med hur de går i koppel men syskonen bus är inte bra för varandra. Drar en iväg så drar den andra efter och blir en hysterisk så blir näsa det. Astrid hon lyssnar på matten som tur är.
Så nu kämpar vi på att syskonen bus inte ska springa iväg till alla lukter de känner. Vilket de vill göra hela tiden. Astrid tycker att de är jobbiga som bara drag iväg och inte bryr sig om var hon är någonstans, då det ibland händer att hon står i vägen.
Men det är inte bara dragandet som är jobbigt, utan Xena vill också ungefär halva promenaden gå längst bak i kopplet som en stoppkloss som har lagt i backen. Medans Xena bromsar så kör Tyson med expressfart till alla lukter. Astrid hon går lugnt och fint framför. Ja ni förstår att det bli lite dragande till alla möjliga håll.
Så nu tränar vi på att ingen ska gå bakom ryggen och ingen ska dra iväg med matten. Det börjar gå bättre och bättre och ibland har de inte dragit på 95 % av promenaden. Jag börjar även kunna gå och titta på omgivningen utan att dras hit och dit. Kamelerna tycker nog att matten har blivit VÄLDIGT jobbig men snart förstår nog även de att detta blir roligare i slutändan.
Mamma jag vill verkligen inte gå åt samma håll som dig utan jag vill gå ut i skogen......
Så nu kämpar vi på att syskonen bus inte ska springa iväg till alla lukter de känner. Vilket de vill göra hela tiden. Astrid tycker att de är jobbiga som bara drag iväg och inte bryr sig om var hon är någonstans, då det ibland händer att hon står i vägen.
Men det är inte bara dragandet som är jobbigt, utan Xena vill också ungefär halva promenaden gå längst bak i kopplet som en stoppkloss som har lagt i backen. Medans Xena bromsar så kör Tyson med expressfart till alla lukter. Astrid hon går lugnt och fint framför. Ja ni förstår att det bli lite dragande till alla möjliga håll.
Så nu tränar vi på att ingen ska gå bakom ryggen och ingen ska dra iväg med matten. Det börjar gå bättre och bättre och ibland har de inte dragit på 95 % av promenaden. Jag börjar även kunna gå och titta på omgivningen utan att dras hit och dit. Kamelerna tycker nog att matten har blivit VÄLDIGT jobbig men snart förstår nog även de att detta blir roligare i slutändan.
Mamma jag vill verkligen inte gå åt samma håll som dig utan jag vill gå ut i skogen......
Halloweendraget
Den 11 November var jag och Tyson till Kristinehamn för att tävla i canicross. Det var vår första tävling på licens och jag var lite nervös om vi i huvudtaget skulle orka runt 2,5 km. Att Tyson skulle orka fanns väl inget tvivel om men det var värre med mig då jag hade varit sjuk och sprungit 3 km innan tävlingen utslaget på två gånger samma vecka innan tävlingen. Innan dess hade jag inte sprungit på en månad på grund av halsont. Man kan säga att orken var borta men jag hade bestämt mig för att vi skulle kämpa oss runt. Lite extra roligt var det då det var utklädningstema på tävlingen.
Jag hjälpte även till på tävlingen och det var kul att stå som starter och se alla ekipage fara iväg. Hundarna och förarna är grymt taggade.
När det sedan var dags för vår tur så höll vi på att missa starten då jag hade glömt bort att linlöpningen släpptes med 30 sekunders mellanrum och inte 1 minut. Men vi kom iväg lite förvirrade och under första biten såg vi ekipaget förre oss och hade vi varit lite mer vältränade så tror jag att vi hade kunnat ha knappat in lite istället för att förlora moroten efter en stund. Ett ekipage körde om oss i skogen och vi stod på sidan och väntade och Tyson var jätteduktig. Svårt sedan när vi skulle börja springa igen eftersom Tyson ville springa ikapp och jag var tvungen att bromsa. Rolig bana även om jag tyckte att jag höll på att dö flera gånger. Kände att vi fick lite mer flow under sista delen av banan. Tyson han drog fint under hela banan.
Vi slutade på en tredjeplats och fick medalj :) jätteroligt då vi kom runt 2,5 km på 11.49 minuter. Helt grymt då jag var så grymt trött när vi kom i mål och benen bar helt tunga. Men man kan om man vill tydligen.
Foto: Maria Nilsson
Foto: Maria Nilsson
måndag 9 oktober 2017
Utdragna tänder
Stackars Astrid har idag varit till veterinären för att dra ut lite tänder. Hon gillar verkligen inte att gå till veterinären och jag har verkligen lidit med henne. Det gick bra att lämna in henne och hon fick en lugnade spruta innan jag åkte och de skulle söva henne först. På jobbet var det en jobbig längtan efter att veterinären skulle ringa och tillslut gjorde hon det och jag hörde Astrid skälla i bakgrunden, ville bara åka och hämta henne direkt. Det hade gått bra men Astrid hade fått dra ut 5 tänder. En i överkäken och 4 framtänder i underkäken. Stackarn kommer tungan att sticka ut nu.
När jag hämtade henne var hon som i trans och ville bara ut genom dörren och när vi gick för att kissa så ville hon bajsa men orkade knappt stå själv på grund av att hon var trött och är svag i bakdelen. Fick vara med och hålla i lite. När vi kom hem så fick jag henne att kissa men då satta hon sig älskade vännen och kissade inte klart och kunde då inte hålla sig när hon reste sig upp. Hon fick vara ute till droppandet avtog och nu ligger hon inne på en handduk ifall olyckan skulle va framme igen. Mycket orolig när hon kom hem och låg och pep en bra stund. Hon fick sedan mjukmat som jag hade köpt till henne hos veterinären som hon glatt åt. Hon ska äta mjukmat i två veckor innan det blir några hårda bitar igen.
Men jag är mycket orolig för henne då hon var så svag i bakdelen. Jag hoppas att styrkan kommer tillbaka när hon har vilat upp sig. Ska lägga ut lite fällar så hon inte halkar på golvet hemma.
Nu hoppas jag att fina Astrid slipper veterinären för alltid typ.
När jag hämtade henne var hon som i trans och ville bara ut genom dörren och när vi gick för att kissa så ville hon bajsa men orkade knappt stå själv på grund av att hon var trött och är svag i bakdelen. Fick vara med och hålla i lite. När vi kom hem så fick jag henne att kissa men då satta hon sig älskade vännen och kissade inte klart och kunde då inte hålla sig när hon reste sig upp. Hon fick vara ute till droppandet avtog och nu ligger hon inne på en handduk ifall olyckan skulle va framme igen. Mycket orolig när hon kom hem och låg och pep en bra stund. Hon fick sedan mjukmat som jag hade köpt till henne hos veterinären som hon glatt åt. Hon ska äta mjukmat i två veckor innan det blir några hårda bitar igen.
Men jag är mycket orolig för henne då hon var så svag i bakdelen. Jag hoppas att styrkan kommer tillbaka när hon har vilat upp sig. Ska lägga ut lite fällar så hon inte halkar på golvet hemma.
Nu hoppas jag att fina Astrid slipper veterinären för alltid typ.
tisdag 3 oktober 2017
Dubbeldraget i Hällefors
Det var länge sedan jag var så nervös som jag var i lördags då det var dax för debut i barmarksdrag. Det var tänkt att jag skulle springa med Xena men då hon blev halt under veckan så fick jag helt enkelt ta Tyson om jag skulle starta. Ivrigt påhejad av Anna och Silver och hjälp med morgonens incheckning så kom vi till Hällefors efter en försovning på morgonen.
Möttes av en massa bilar, människor och hundar till höger och vänster när jag parkerade. Kände nervositeten då jag inte hade en aning om hur Tyson skulle reagera eller hur man gjorde på barmarkstävling. Men som alltid var han typ en ängel när vi kommer till en ny plats. Han tyckte att några samojeder var otroligt fula men annars så släppte han sin åsikt väldigt fort. Intressantast var att lukta efter alla hundar och drog så klart som en idiot i kopplet till alla nya dofter. Efter en stund kunde vi parkera om och det kändes bra då det var lite lugnare på det nya stället. Mindre hundar och människor som gick förbi bilen. Kändes skönt så han fortfarande inte gillar att åka bil. Var och tittade till honom med jämna mellanrum och Tyson låg och sov så gott där bak.
Jag då....mmm jag stod och kollade på alla som tävlade knäppte lite kort på de andra från Karlskoga BHK som jag tävlar för. Slog bort att jag själv skulle tävla men sakta men säkert började det närma sig. Böt om hämtade hunden och gick runt i min egen lilla värld och var lite nervös då de blandade motionsklassen med både cykel, scooter och canicross. Jag hade en scooter som skulle starta efter mig och det kändes ju som rätt troligt att den skulle komma ikapp oss. Som tur är skulle hjulfordonen köra en längre sträcka och vi som sprang springa en kortare sträcka. Informerade personen som startade efter mig att jag ville veta om de var på väg om oss sedan ute på banan då jag inte har en aning om hur Tyson skulle reagera med omkörning.
Väl vid start kändes det inte så mycket starten gick och Tyson var lite lost och hoppade lite till höger och lite till vänster innan han kom på att vi skulle rakt framåt. Drog på bra direkt från början och jag blev nervös för att snart snart kommer scootern men vi han till där vägen delade sig och ingen scooter han köra om oss. Vid första backen var det jobbigt och jag tänkte allvarligt att vi skulle gå men vi kämpade vidare. Rätt snart gick både löpning och hjulklasserna ihop igen på samma sträcka och då kom både en cykel och en scooter och ville om och vi gick in till sidan för att släppa förbi dem. Tyson stod så fint och tittade på men sedan ville han springa fort fort efter. Som ni kan förstå så gick ju inte det för då hade jag legat som en rem efter marken släpandes. Så jag fick bromsa och bromsa och ja kommandot sakta satt inte så bra. Men sedan sprang vi vidare men var grymt nervös att det skulle komma någon hela tiden och kollade mig ständigt över axeln men ingen mer kom i fatt oss fören strax innan upploppet och på upploppet sprang Tyson med en annan hund i mål.
Så jäkla lycklig var jag när vi kom i mål. VI HADE GJORT DET OCH VI ÖVERLEVDE och ingen annan hund strök med på vägen. Vilken jäkla fin hund jag har här hemma och vad han överraskar sin mamma hela tiden.
Tiden då, jo vi sprang 2,8 km på 13:13 minuter. Hur fan gick det till då jag tyckte att det gick så tungt och jag höll på och bromsade i alla nedförsbackar. Vilken jäkla fantastiskt tid lixom när vi som bäst har sprungit på 17 + minuter här hemma.
Åkte som på moln hem och var inte ett dugg trött. Helt fantastiskt känsla och jag har fått mig en riktigt bra draghund tror jag. Han var så nöjd över sin uppgift och travade fort eller gick upp i galopp under loppet.
Etiketter:
Barmarksdrag,
Canicross,
Drag,
Tyson,
Tävling
Lite bilder från fjällsemestern
Här kommer några bilder från när vi var i Fjätervålen för några veckor sedan. Vädret var inte det bästa men det gjorde ingenting för det var så skönt att bara vara ledig. Vi besökte Nipfjället och Fjätfallet under de tre dagarna vi var där. Ena dagen regnade det så då gick vi bara i stugområdet. Alla hundarna tyckte att det var skönt med semestern och Astrid blev jätteglad när vi kom fram då hon älskar fjällen. Tyson och Xena visste inte hur fort de kunde nosa på alla ställen och Xena kollade in alla vägtrummor för att kolla om det ran som det skulle. Jag tror att hon vill jobba som avloppstekniker då det är hennes högsta intresse att kolla in i alla rör överallt.
Här kommer lite bilder från när vi var i fjätervålen för några veckor sedan
söndag 6 augusti 2017
Grönt Kort
Jag har anmält mig till en Grönt Kort kurs i hunddrag på Karlskoga BK som kommer att gå sista helgen i augusti. Det finns fortfarande platser kvar om det är någon som vill tävla hunddrag och ha licens och inte köra motionsklass. Kommer också att tävla för Karlskoga BK under hösten då jag inte kan tävla för min brukshundklubb här hemma då de inte är godkända att tävla för.
Jag har även några tävlingar som jag har tänkt att vi ska starta i under hösten så jag har börjat jobba på min egen kondition då jag har beslutat mig för att köra springa med hund. Har funderingar på cykel och scooter också men efter den hysteriska promenaden i fredags i skogen när de kände doft och såg den jävla räven så tror jag att det är säkrast att vi springer för tillfället. Hade vi kommit där på cykel så är det inte säkert att jag hade levt idag. Så jäkla galna var de så jag hade fått skrika mig hes för döva oron. Nej det är nog säkrast på backen och springa har varit mitt mål sedan i våras. Vi ligger bara lite efter med konditionsträningen då jag har ett skadat ledband i mitt knä sedan i mars/april.
Men det ska bli jäkligt kul att gå denna kurs och få lite mer kött på benen om vi säger så för det behöver jag kan jag säga. Har inte så stor koll på någonting och det känns väldigt skönt att ha noll kontroll för tillfället och treva sig framåt. Drag ser jag mest som en rolig grej och något vi vill göra som avbrott för det som är lite viktigare för oss. Vilken hund jag ska köra har jag inte än bestämt hahahaha. Så jäkla skönt.
Bilden är från träningen då jag skadade mitt vänstra knä. Nöjda hundar och ett bultande knä. Fotade gjorde Anna Rasmussen glatt.
Tänk så fort åren går
I torsdags var det tre år sedan vi åkte och hämtade Tyson i Laxå. Tre år har han nu alltså bott här hos oss och det känns som att han alltid har varit här. Jag tycker fortfarande att han är jobbig i vissa situationer men när jag tänker efter så är han nu en ängel i alla situationer än vad han var för tre år sedan. Skäller fortfarande på vissa hundar som en idiot men kan nu släppa allt det jobbiga mycket fortare och gå vidare. För tre år sedan kunde han stå i minuter och gorma över allt och ingenting.
Tänk vad fort det går att glömma saker och bara se det som som inte är bra. Nej jag måste bli bättre på att se förändringar och det som har blivit bra. VARFÖR ska det vara så svårt ?
I lördags fyllde syskonen bus 5 år. Tänk att de redan år 5 år gamla det var ju inte alls länge sedan de fyllde 2 år. Men jag kan inte säga att de har blivit mer förståndiga. Nej förståndet kommer nog att vänta några år till som de för fullt håller på och hetsar upp varandra över diverse saker. Längtar litegran tills de blir lite förståndigare.
I september fyller Astrid 11 år. Kan fortfarande komma ihåg när jag bar runt henne på kissrundor och hon tyckte det var så mysigt att bli bärd. Det tycker hon fortfarande men lite tyngre nu.
Innan jag vet ordet av så har Astrid vandrat vidare och de galna syskonen har blivit gamla. Det kan också hända att det här är mina sista faraohundar men jag vet inte. Det får framtiden utvisa.
torsdag 3 augusti 2017
Ingen kommer ihåg en fegis.......
Ja så är det väl att ingen kommer ihåg en fegis men alla kommer ihåg en dåre hahaha. Jag vet inte riktigt var jag ska katagorisera in mig själv just nu, Helt galen, tokig, tappat förståndet osv. Jag det får framtiden utvisa.
Men samtidigt så måste jag lite på hunden och det känns så jäkla bra nu när vi tränar så jag har bestämt mig för att köra all in nu. Så jag har anmält till fortsättningsklass nu får det bära eller brista. Jag måste bara testa oss utomhus och utan staket. Han är ju grymt duktig och gjorde idag fortsättningsskyltarna så bra. Fotgåendet börjar sitta (i varjefall hemma på gården) Mer träning på nya platser och mer motion så ska nog det här gå bra.
Annars så har jag skrivit upp 4 draghundstävlingar som jag tänkte att jag skulle vara med på. Nu ska jag bara bestämma vilken kamel jag ska springa med. Tyson skulle dra absolut bäst men är ju så jävla stark och jag vet inte om jag orkar med honom. Men samtidigt måste jag nog testa honom på en tävling och se om jag får binda fast honom i ett träd hahahaha. Livet är till för att utmanas är det inte så.
Bara ett problem med springningen jag är inte riktigt fit så i morgon börjar nya livet med att cykla till jobbet vilket jävla väder det än är för att få lite motion på alla sätt jag kan få så kondisen blir bättre.
Skam den som ger sig nu kör vi. Pannan in i väggen.
Men samtidigt så måste jag lite på hunden och det känns så jäkla bra nu när vi tränar så jag har bestämt mig för att köra all in nu. Så jag har anmält till fortsättningsklass nu får det bära eller brista. Jag måste bara testa oss utomhus och utan staket. Han är ju grymt duktig och gjorde idag fortsättningsskyltarna så bra. Fotgåendet börjar sitta (i varjefall hemma på gården) Mer träning på nya platser och mer motion så ska nog det här gå bra.
Annars så har jag skrivit upp 4 draghundstävlingar som jag tänkte att jag skulle vara med på. Nu ska jag bara bestämma vilken kamel jag ska springa med. Tyson skulle dra absolut bäst men är ju så jävla stark och jag vet inte om jag orkar med honom. Men samtidigt måste jag nog testa honom på en tävling och se om jag får binda fast honom i ett träd hahahaha. Livet är till för att utmanas är det inte så.
Bara ett problem med springningen jag är inte riktigt fit så i morgon börjar nya livet med att cykla till jobbet vilket jävla väder det än är för att få lite motion på alla sätt jag kan få så kondisen blir bättre.
Skam den som ger sig nu kör vi. Pannan in i väggen.
lördag 29 juli 2017
Fick en tävlingsboost idag :)
Att jag aldrig lär mig. Jag skulle hämta ut medicin igår till Astrid och glömde bort det. När hon sedan skulle få medicin på kvällen så var den slut och det innebar att jag var tvungen att fixa Astrids medicin innan jag kunde åka till Sala och tävla idag. Det innebär även att jag skulle bli tvungen att stryka Tyson på morgonstart. Kändes surt men vad ska man göra när man är så förbannat klumpig och Astrids medicin går i första hand.
Så idag direkt när apoteket öppnade så stod jag där för att få ut hennes medicin. Jag hade kolla på nätet så den fanns inne och det gjorde den MEN nu visade det sig att receptet hade gått ut. Jag fick ändå köpa en burk så tack tack tack söta apotekaren för jag vet inte annars hur jag hade löst detta.
Efter detta så var jag rätt trött på mig själv och kände att jag lika gärna kunde vara hemma med Xena också för hur skulle det kunna gå bra idag. Men strax innan jag skulle bli för sen för att kunna tävla så bestämde jag mig för att åka. In med hundarna i bilen och åkte som jag såg ut och det innebär inga hundkläder. Men här tog inte eländet slut utan GPS fick värsta spelet och åkte på åkrarna hit och dit och sa att jag var fel och tiden ändrades till när jag skulle vara framme hela tiden. Jag åkte av och stannade på en vändficka och då stod det Hällby hund på stängslet. Kliade mig i huvudet och tänkte att är det där jag ska åka in. Testade och då hittade GPS helt plötsligt rätt hahahaha. Vilken jävla tur att jag stannade där jag stannade för annars hade jag inte kommit rätt.
När jag väl kom dit så var det prisutdelning på klass II och jag han bara gå och kissa hundar och mig själv innan det var dax för banvandring. Hallen kändes väldigt bra. Ljus och fräsch samt skönt underlag. Mattan var inte för stickig som de kan vara ibland utan mjuk och fin. Banvandringen kändes bra men jag kände mig lite lost i musiken och inte så konstigt då jag inte har lyssnat på vår låt speciellt mycket på ett tag mer än i bilen på väg dit. Värmde upp Xena och hon kändes väldigt bra fast lite speedad men hellre det än slö. Inne i uppvärmningsfållan så var hon också med på ett bra sätt. Ingången på plan blev inte riktigt som jag hade tänkt men kändes ändå bra. När vi körde vårt program så fungerade det mesta bra men vi hade lite ofokus och hon var lite ouppmärksam speciellt på ett ställe men vi räddade det bra. Märta sa att det var uppflytt när vi var färdiga men jag kände mig väldigt osäker på det. Inte så hoppfull efter de gamla starterna med bra poäng men med kommentaren att det saknas svårigheter.
Döm av min förvåning när vi slutade på en 2:a plats och med UPPFLYTT, herregud vad roligt, så jäkla roligt och en av domaren gav oss en 9:a i tolkning av musiken. Så jäkla roligt och jag känner mig så jäkla stolt över min tjej som jobbade bra i nästan 3 minuter. Bara ett kvar nu för att ta diplom i klass 2. Helt otroligt och det ska vi försöka oss på nu i höst.
Vilken fin dag det blev ändå trotts allt strul. Firade med en öl och ben till kamelerna när vi kom hem igen.
Vi säger även Grattis till Märta och Ingvar som också kom 2:a men i klass 3 och fick CERT.
tisdag 25 juli 2017
Nosework, vi ger det en chans
Har länge funderat på det här med nosework och jag har väl känt både att jag vill och inte vill. Är livrädd för fordonssöket då jag inte vill ha mina hundar på någons motorhuv. Jag kan mycket väl tänka mig att det kan hända och jag vill inte träna på min bil heller hahahaha.
Men idag började jag klicka in doften eukalyptus på alla kamelerna. Måste nog läsa lite i min noseworkbok också då jag inte är riktigt är säker på vad jag håller på med. Men samtidigt så kanske man är för mycket kontrollmänniska och inte vågar lita på att jag gör rätt. Känns som en bra aktivering mot det andra vi håller på med. Totalt annorlunda och det kommer att bjuda kamelerna på variation i träningen. Känner att vi måste hitta en ny gnista.
Astrid fattade nog mer än hon ville göra sken av då hon nosa riktigt fint i burken. Sedan tappade hon stinget eller så blev hon trött i huvudet. Det här är inte riktigt övningar vi brukar förlusta oss med.
Xena även hon luktade fint på burken och tyckte att det var spännade. Henne kan man nog få till en riktigt fin frysmarkering på.
Tyson gav sken av att han förstod men jag är lite osäker där om han i huvudtaget tänkte till. Kan vara så att han var för hungrig då har han en tendens att inte tänka till alls utan bara köra på.
När jag sedan lade till en burk till så blev det för svårt för Tyson och han ville inte vara med längre. Han förstod helt enkelt inte riktigt vad han skulle göra. Xena visade tydligt på burken som var rätt men även ibland på fel burk. Xena ville gärna ta till tassen i lite lätt frustration för att det skulle bli rätt. Astrid blev lite som Tyson och fokuserade mest på att fundera på var godiset var och inte hur hon skulle få godiset.
Men vi ger inte upp. Nu försöker vi i morgon igen och hoppas att de sover gott på saken :) Mycket löser sig med lite sömn på kamelerna har jag märkt. Någonting som var helt nollat en dag kan vara glasklart dagen efter.
söndag 23 juli 2017
Funderingar efter Flen och bakläxa De Lux
Efter Flentävlingarna så har jag funderat över vad som gick fel och vad som gick bra. Det som gick bra var helt klart apporteringen båda dagarna även om det var en nolla. Det som gick fel var helt klart att hunden var så extremt ofokuserad. Det är bara mitt fel då jag har slarvat med att skapa fokusering i nya miljöer. Slarvat var kanske ett snällt sagt jag har typ inte alls tränat på det. Trott att det ska lösa sig men det gör det inte med Tyson han måste träna på svårigheter.
Så idag tog vi tag i problemet och åkte till vår brukshundklubb och tränade på ingång på plan. Tyson har en stor aktiv nos som han gärna vill använda både till att vädra med och att lukta på backen med och så även idag. Men idag gick vi inte in på plan fören han hade fokus på rätt sak det vill säga mig. Han fattade galoppen rätt fort och höll fokusen på mig. Han var lite fladdrig i positionen om vi säger så hahaha men det gör inget då han inte gjorde nått annat idag. Efter att vi hade kört ingång på plan så var han rätt trött men så testade vi hopp över hinder och åttans frestelse direkt efteråt och han var sugen på att ta leksakerna men gjorde det inte. Ska traggla lite rally nu med honom så får vi se om vi törs starta fortsättningsklass iår.
Xena har tydligt visat att hon inte alls vill träna hemma så det var spännande och se vad hon ville göra idag. Men att träna på annat ställe än hemma gick väldigt bra. Hon var med och vi testade början i vårt freestyleprogram som jag har försökt göra om. Nu måste jag lyssna på musiken så vi gör rätt bara för hon backade som en stjärna på bortaplan. Måste även komma på hur jag ska belöna henne när hon gör rätt. Skapa ett mönster så hon vet när hon har gjort rätt och det gäller även Tyson. Vi tränade även på ingång på plan och de har helt olika ingångar på plan som får dem fokuserade.
Efter att vi hade tränat på brukshundklubben så åkte vi vidare till centrum och tränade vidare på ingångar på plan på en nästa folktom parkering. En folktom parkering är en stor störning för Tyson då han vill använda nosen och gå dit det luktar gott och titta på allt. Men det gick över förväntan bra. Han kom ihåg vad vi gjorde på brukshundsklubben och hittade rätt nästan på en gång. Xena tyckte även hon att det var busigt och det var precis det jag vill att hon ska komma ihåg nästa gång vi tränar att det var kul och busigt.
Så vad måste jag bli bättre på. Åka till nya ställen och träna, arbeta på att de ska ha ett fint fokus när vi går in på plan för att göra vad vi nu ska göra. Har vi inget fokus när vi går in på plan hur ska vi då kunna få ett fokus när vi är inne på plan och ska göra vår grej. Måste verkligen träna på detta då jag tror att det kommer att lösa många problem för oss.
Astrid hon var hemma med husse och myste och slapp sitta i bilen och skälla hysteriskt medans vi tränade.
måndag 17 juli 2017
Violcupen i Flen i dagarna två
För ett tag sedan bestämde jag, Anna, Emelie och Johanna att vi skulle medverka i Violcupen i Flen och köra lydnad med våra faraohundar och tävla i lag under namnet Team Fy Farao. Vissa var lite motsträviga till att tälta men i fredags var vi på plats med våra tält för att tävla i dagarna två. Det roliga var att vi alla var tjejer och alla våra hundar som medverkade var hanar och de var Tyson, Silver, Poncha och Allan. Vi hade även låtit trycka upp tröjor med texten Team Fy Farao och halsband med samma text. Tyson kunde tyvärr inte ha sitt halsband då det var lite för litet. Men det är svårt att beställa fasta Halsband och få dem som man vill.
Natten till lördagen var kall och jag är glad att jag och Tyson sov på luftmadrass och hade två sovtäcken som vi kunde kramas under. När vi vaknade var solen framme och det kändes att det skulle bli en varm dag. mycket riktigt det blev en mycket varm dag och när vi skulle in var det snorvarmt på planen. Tyson kämpade på bra och nollade bara apporten.
Startklass Betygen blev dag 1:
Följsamhet: 6,5 poäng
Inkallning: 5,5 poäng
Sitt under marsch: 7,5 poäng
Apportering: 0 poäng
Fjärrdirigering: 8.0 poängen
Hopp över hinder: 7,0 poäng
Helhetsintryck 7,0 poäng
Domarens motivering var att Tyson var tveksam och att jag gjorde många dubbelkommandon och att han var lite olydig mellan momenten.
Vi slutade på 116 poäng
Vi avslutade dagen med att gå en promenad i det varma vädret och efter det fick Tyson en skön dusch och sov sedan gott i tältet medans vi slogs mot myggen.
Natten till söndagen var varmare och det tackar vi för. Tyson var dock trött och ville knappt gå upp på morgonen. Han är annars en hund som studsar upp när vi vaknar med ett gott humör. Det var inte riktigt så den här dagen. Men vädret var bättre då det var lite svalare men fortfarande sol ute. Kändes bra när vi värmde upp men när vi kom in på planen så var han trött. Vet från gamla erfarenheter att Tyson blir trött dag två av alla intryck men vi kämpade oss igenom hela tävlingen
Startklass Betygen blev dag 2:
Följsamhet: 5,5 poäng
Inkallning: 5,0 poäng
Sitt under marsch: 6,0 poäng
Apportering: 0 poäng
Fjärrdirigering: 8.0 poängen
Hopp över hinder: 6,0 poäng
Helhetsintryck 7,0 poäng
Domarens motivering var att Tyson var ofokuserad och att jag jobbade bra för att få honom med mig runt. men att jag fick använda mig av kraftiga dubbelkommandon..
Vi slutade på 104 poäng
Jag är jättenöjd med helgen. Det var en stor störning att tävla i Violcupen även om vi körde inhängnat så körde de klass 3 precis utanför inhängnaden. Vi hade som mål att fullfölja tävlingen och att han skulle ta apporten och det gjorde han båda dagarna. Han tog den och släppte den men det gör inget då jag bara ville att han skulle ta den. Nu jobbar vi vidare med apporten. Nått som vi även ska jobba vidare med är att träna på okänd plats då han så lätt tappar fokus om han känner nya lukter. Jag är jättenöjd med vår prestation från helgen och med hur han hanterade helgen med alla hundar och att sova i tält.
Så hur gick det för lag Team Fy Farao, jo vi kom inte sist men vi fick en fin 8: placering. Nu tar vi nya tag och så återkommer vi nästa år eller tidigare på någon annan lagtävling. Alla kämpade på fint båda dagarna och jag passar även på att gratulera Emelie och Poncha som fick diplom i startklass under helgen.
Anna Rasmussen och Antefa´s Willow Wasp "Silver", Sofie Fahlin och Vaskurs Tyson Gay Skumpansson "Tyson", Emelie Arwinge och Alex Flaming Storm " Poncha", Johanna Vanderud och Antefa´s Wasaruh "Allan"
måndag 26 juni 2017
Xemxija Dellamorte Dellamore
Har suttit och raderat kort på kameran och hittade dessa fina kort på min Astrid som fyller 11 år i september, tjejen med ett hjärta av guld och som aldrig har gjort någon illa. Astrid som har levt mer än halva sitt liv med en livshotande sjukdom och efter jul blev hon så stel så stel och jag trodde att vi skulle förlora henne då. Men nu äter hon Rimadyl och värmen har gjort sitt. Hon hänger med de andra på en promenad om dagen och det verkar fungera bra för henne. Hon är mycket stel ibland på kvällarna när hon ska ut för sovkissen men hon är en kämpe. Älskade Astrid jag hoppas att du får en sommar med mycket sol så du kan ligga ute sola som du gillar. Jag tror tyvärr detta är hennes sista sommar då hon inte tog kylan bra i vintras. Men vi njuter av varandra nu och ibland tar hon några galopperande skutt över gården med en leksak i munnen.
söndag 25 juni 2017
Ny tag nu då :)
Dåligt med uppdateringar här men tänkte att jag nu skulle försöka att bli bättre på det eftersom jag har gått på semester.
Snabb genomgång sedan sista inlägget. Tyson gillar fortfarande inte att åka bil och det går verkligen upp och ner. Just nu provar vi baksätet och ser om det känns bättre för honom och känns det bättre för honom så får han åka där fast jag inte skulle ha en hund i baksätet. Kanske sluter med att jag får byta bil ;)
Blev ingen barmarkstävling för oss på grund av olika omständigheter. Sög verkligen men när det inte går som man vill får man bita ihop och sätta upp nya mål. Jag har även fått reda på att jag har en ledbandsskada sedan kickbike vurpan men det hindrar inte mig då nya mål är satta. Tävling i september, oktober och november är inplanerade och igår sprang jag och Tyson vårt första pass tillsammans. Vi sprang 2,45 km på 15 minuter och det är jag jäkligt nöjd med då jag aldrig har sprungit med honom tidigare. Han skötte sig perfekt och drog på fint och tänkte sedan dra efter två cyklister. Måste träna in en start och stoppknapp på honom tror jag bestämt.
Vi har haft besök av Anna och Silver och vi följde då med och hejade på när Silver tävlade LC. Dagen efter så tog vi en draghundsrunda på Lugnet i Falun. Xena drog på fint och blev lite trött men kämpade på bra. Lite bilder från LC kommer längre ner.
Xena och Tyson har visat upp ett varsitt program på Leksands hundutställning. Tyson för första gången lös på okänd plats och Xena satta sitt program prick fritt. Tänk om det hade varit tävling. Men ett så bra träningstillfälle för oss. Mera miljöträning för kamelerna.
Tyson är anmäld till startklass utomhus och det känns lite nervös då vi hade en mycket dålig erfarenhet i veckan med lösa hundar. Men jag tror det kommer att gå bra. Får gå med honom själv och lägga ner tid på kontakt och annat smått och gått under semestern.
Vi har inte gjort så mycket mest längtat efter semestern och nu är den äntligen här. Mer uppdateringar i morgon.
måndag 1 maj 2017
Kan vi bli bästa vänner
De som har följt oss från början vet att vi har jobbat jättemycket med Tyson och katterna. När han flyttade hem till oss så försökte han döda Mulis på allvar. Hade vi inte haft koppel på honom den dagen när han såg Mulis så hade hon inte funnits här idag. Efter den dagen så har vi tränat på katterna med Tyson. Vi har använt oss av munkorg, godis och en massa tålamod.
Från att ha försökt riva upp parketten när han såg en katt så ligger han nu snällt i soffan och tittar på katterna när de far runt i soffan och det händer även att de rusar förbi honom där han ligger. Tyson rör inte en fena utan tittar bara på. Tycker han att de blir för påflugna så kollar han åt ett annat håll eller väljer att gå iväg. Jag har bara sett honom hota katterna en gång och det var när Mulis skulle fram och nosa honom i huvudet precis när de hade börjat umgås utan munkorg. Då markerade han till lite men bara för att visa att han ville vara i fred inte för att bita.
Om en katt idag skulle vara i vägen för honom så kan han välja att typ springa över katterna men jag har även sett att han har tagit stora försiktiga steg över katterna för att inte trampa på dem. De umgås nu konstant tillsammans när vi är hemma. När vi inte är hemma så är katterna instängda men jag tror faktiskt att de skulle kunna vara tillsammans för alltid.
Mulis hon har bestämt sig för att Tyson är hennes hund. Mulis var väldigt nära vän med Ankan och de sov alltid tillsammans och nu känns det lite som att Mulis har valt att Tyson ska bli hennes ny sovkompis. Igår när vi kollade på tv så skulle hon ligga så nära Tyson och hon gav sig inte och det slutade med att hon hade en tass på sidan om hans hals och de låg typ panna mot panna och sov tillsammans. Tyson tycker att Mulis är helt ok och de är nog vänner och kanske kommer de att bli nära vänner. Vi kan säga att Mulis är förlåtande trotts att han flera gånger har försökt döda henne.
Idag hittade hittade jag dem så här...... vad ska man säga själen och hjärtat smälter.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)