Det är något jag har gjort idag, i kväll. Äntligen är mitt hjärta och min hjärna på samma våglängd och det är ett bra tecken för då är vi på gång. Nu är jag laddad och nu är jag fokuserad och nu tänker jag nå våra mål. Jag är en tävlingsmänniska ut i hårtoppen men jag har inte varit på topp utan jag har varit lite deppig men för några dagar sedan fick jag en uppenbarelse. Gick på morgonpromenaden och kamelerna fick syn på en katt och som alltid gick Xena upp i spinn på en sekund. I alla fall jag har kämpat och kämpat för att hon inte ska dra iväg i 420 knyck i kopplet och nu har vi kommit långt. Nu kan hon sätta sig ner och titta på katten fast hela hennes kropp skakar av spänning och sedan kan vi oftast gå förbi lugnt. Då slog det mig att kan jag få henne att sitta still fast hon vill jaga och kan jag med en starkt NEJ få Astrid att helt strunta i katten då ska jag väl för sjutton kunna få Xena att stå ut med hanteringen på utställning. Så nu är jag motiverad, inoffar inplanerade, träningshelg för Gerard O'Shea är inbokad, utställningsträning varje vecka när jag kan så det ska väl fan inte vara omöjligt och det tror jag inte heller :-) Men när den officiella debuten är inplanerad är inte bestämt.
Men jag har bestämt att jag och Xena ska debutera i rallylydnad under augusti / september någon gång men något som verkligen är bestämt är att den 30 November ska vi starta i lydnadsklass 1 även om vi bara kan några moment. Det kommer att bli min verkliga morot under hösten.
Så nu har jag sagt det och nu kan jag bara dra mig ur om något allvarligt händer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar