Vem dresserar vem

Det är verkligen nått som vi kan börja fundera på här hemma. Vem som dresserar vem till vad. Jag tror faktiskt att kamelen och katterna dresserar oss mer än vad vi dresserar dem på vissa saker. 

Vi börjar med katterna. Där kan jag säga att jag är väl dresserad och jag lyder deras minsta vink eller i all fall några. Jag bryr mig inte om de står och ylar vid dörren och vill gå ut. Då får de gott vänta tills de har lugnat ner sig för jag vill inte ha en ylande katt mitt i natten när vi ska sova. Jag lever efter tanken att börjar jag släppa efter här så kommer de att börja göra mera saker än att yla vid dörren när de vill gå ut om vi inte märker av det. Har haft en katt som har har hängt på dörren, stampat runt sängen och rivit på tapeten om den ville gå ut. När den rev på tapeten åkte den ut hahaha. Skulle väl ha släppt ut den innan. När det gäller att få kärlek och stå neranför mig och låta då släpper jag för det mesta alla och lyfter upp dem och gulli gullar. Men det finns ett minus här. När jag vill vara i fred och låser in mig så står det direkt en katt utanför dörren och ylar. Vad gör jag då jo släpper in den. Helt otroligt när man tänker på det. Står katten och ylar vid matskålen så går jag och hämtar mat. Står den ena katten och ylar inne bara så där, så pratar vi med den. Sambon brukar yla tillbaka :P Väldresserad på att ge kärlek och uppmärksamhet med andra ord. Den ena katten gillar annars att gå på lådan samtidigt som jag går på toaletten. Har jag då dresserat den till det. Jag tror att genom alla kärlek som katterna får så är de också väldigt sällskapliga och de är väl medvetna om vad de heter. Börjar alltid med att säga hej Mulis, Iris eller Doris när jag ser dem. Ja jag är nog en mycket väldresserad kattmatte. Nästan pinsamt väldresserad. 

När det gäller kamelen är jag mycket hårdare och där är det nog mera jag som dresserar kamelen än tvärt om. Men här är det hussen som är väldigt väldresserad av kamelen och min mamma :) Men vi ger båda två kamelen mycket kärlek men jag tror att hon känner en stor trygghet i mig och det visar sig bland annat hos veterinären när hon vill sitta i knä. Jag tror att det har att göra med att jag har regler och att jag visar henne mycket kärlek och ger henne en trygghet. Det är en bra mix enligt mig. Hussen ger mest kärlek och mycket av den biten. Där hussen och min mamma är mest väldresserade är när det gäller mat. Tydligen så står kamelen och skäller och gnäller på min mamma och sin husse. Nått som jag aldrig har varit med om. Hussen tror att hon har ont i magen och vill gå ut men det är hon inte alls intresserad av. Hon berättar tydligt för båda att hon vill ha nått att äta. Vilket jag även tror att hon får ibland :) När vi äter här hemma så står kamelen otåligt vid sambon sida och hänger med huvudet på hans arm. Hon står aldrig på min sida och kan lugnt tugga och äta av min mat. Sambon känner sig dock lite stressad när han äter och det kan jag ju förstå när hon står där och hänger vid honom. Vad gör han jo ger henne en matbit :P så han är väldresserad när det gäller mat. Hon får alltid nått.

När det gäller Astrids skällande så är vi nog likställda. Vi vill inte att hon skäller vilket hon gärna gör i alla möjliga situationer.Speciellt när hon blir väldigt glad då kan hon nästan inte sluta. Hon vet att hon inte får skälla hur mycket som helst och vi vill inte att hon ska skälla hur mycket som helst. MEN det här är en svår nöt att lösa. Så vi försöker mötas lite halvvägs på den punkten. Ibland lyckas det och ibland inte. 

Känner ni igen er på nått :)