Att lyckas på tävling kan betyda så mycket saker. För mig har alltid resultatet varit det viktigaste, ett bra eller godkänt resultat har varit det som har räknats.
Men sedan jag fick mina bråkiga syskon så har jag fått tänka om. Jag har verkligen fått tänka om och det har även gjort mig till en bättre hundförare. Rallylydnadskursen jag gick i januari fick mig ännu mer på rätt spår då vi inte alls pratade om dåliga saker utan bara pratade om bra saker hos förare och hund. Verkligen viktigt att se de bra sakerna hos mig som förare och hunden och inte fokusera på det som går dåligt. Det är så lätt att fokusera på det som har gått dåligt. Ett bra sätt att komma ifrån det dåliga tänket för mig är att filma oss. Visst ser jag det dåliga men då kan jag även se vad jag behöver förbättre och jag ser även vad hunden gör. Kanske hjälper jag hunden så dåligt men den verkligen försöker men är förvirrad för den inte riktigt vet vad jag vill. Det är ju oftast vi som förare som gör fel och hunden gör som vi säger. Det kan inte vara lätt att vara hund och speciellt inte till mig på tävling.
På träning visar jag tydligt vad vi ska göra men på tävling så blir jag nervös och visar för otydligt samt att jag blir tyst som en mus. På träning uppmuntrar jag och berättar när hunden är duktig på tävling blir jag tyst som en mus och otydlig hur lätt blir det lixom. Hunden försöker så bra den kan och då blir det fel helt enkelt.
Väldigt tydligt på senaste tävlingen i freestyle då jag fick alla mina rundor filmade. Jag åkte dit med en förhoppning om uppflytt och diplomchans för båda hundarna. Åkte hem med två rundor nära nära uppflyttspoäng och var så klart besviken. När jag på söndagen tittade på mina filmer så förstår jag varför jag inte fick uppflytt och jag förstår verkligen varför jag inte fick det på Xena.
Xena höll inte en enda position rätt i htm. Hon fladdrade hit och dit och om jag hade varit smart så hade jag ändrat i programmet då jag kände på mig hela veckan att vissa saker inte skulle bli så bra. Men osmart som jag var så höll jag mig till programmet och då får jag skylla mig själv. Man ska lita på magkänslan. Så min prestation får underkänt. Xenas prestation får MVG fast hon inte höll en position för hon var så jäkla glad och tyckte att det var så roligt och showade på sitt sätt. Så resultatmässigt var det skit men känslan var så jävla god och det var härligt att se denna glada hund som bara älskade att tävla den här dagen och fladdrade på.
Tyson han var så jäkla fin på filmen han försökte för allt vad pälsen höll att göra det jag ville. Jag å andra sidan hjälpte honom inte speciellt mycket. Jag var tyst och visade för otydligt och startade honom helt fel så början blev inte bra. Här fick vi nerdrag på innehållet då de antagligen tyckte det var för mycket slalom och det blev det när vi inte fick till vårt speciella omtrix alls. Stackars Bubben var verkligen värd ett uppflytt och det hade vi fått om JAG hade varit tydlig. Han skötte sig perfekt.
Summa summarun: två glada hundar och en förvirrad matte. Men det var ändå en lyckad tävling då båda hundarna skötte sig perfekt och hade en motivation som jag vill ha hos mina hundar under tävling. Glada spralliga och jobbade järnet. Sedan får jag bakläxa att befästa positionerna bättre, lita på magkänslan och blir tydligare med vad jag vill samt öppna munnen och inte bli helt tyst.
Bilderna från tävlingsträningen som jag och Märta hade en vecka innan tävlingen. Då flöt allt på bra. Xena överst och Tyson underst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar