Ja, när jag tänker tillbaka på spårningen som jag gjorde i tisdags så tänker jag på den med ett leende. När man läser i andra hundbloggar så tycker jag att de oftast handlar om hur lyckad träningen var. Våran träning var också lyckad men kanske inte på ett sådant sätt som man vill att den ska vara lyckad. Våran träning var lyckad så att nästan alla spårsaker kom med hem igen och jag var lycklig och kamelerna var lyckliga.
Jag la ett spår var till kamelerna. Astrid fick ett mycket längre spår än jag brukar göra och jag la den här gången ut andra saker i spåret än vad vi brukar. Xena fick också ett svårare spår men pinnar i sitt spår som hon fullständigt har skitit i leksakerna som har legat där så jag var tvungen att prova någonting nytt.
Spåret låg en timme ungefär och under den tiden spatserade vi i skogen och letade godis i träd och balanserade på stubbar och annat skoj.
Xena fick börja och började riktigt bra men sedan gick hon bort sig och nosade på träd och kissade i skogen och ja åt bajs efter andra djur. Inte så fokuserad över uppgiften kan man säga men på något sätt så hittade vi två pinnar av tre och hon hittade slutpinnen så jag ska kanske vara nöjd. Astrid började också bra och hade nog hittat alla mjuka sakerna som jag hade lagt ut om jag hade litat på henne. Men det gjorde jag inte så när hon gick på ett gammalt ben efter ett djur så trodde jag så klart att hon var ut på annat galej. Men det var hon inte för hon var på rätt spår förstod jag sedan när vi letade rätt på alla sakerna i skogen. Bannade mig själv lite grann.
Så vad gjorde vi för fel då. Jo vi bakspårade jag och Astrid för att hitta alla grejerna och även Xena fick leta efter sin pinne men den hittade vi inte men Astrid hittade alla sina saker men åt fel hål ;) Ja jag vet så får man inte göra men det gör inget för vi hade en bra dag i skogen och alla var lyckliga. Pinnar föll i varje fall Xena bättre i smaken än leksaker så hon får fortsätta med sina pinnar.
Så nästa gång ska vi inte bakspåra utan spåra åt rätt håll och jag matten ska sätta upp vimplar så jag vet var fan jag har gått så jag kan se om de går helt åt skogen eller inte. Jag är mot markeringar som man då inte litar på hunden men jag får nog börja med det så vi blir lite säkra igen. Astrid brukar ju spåra som en klocka, Xena hon vet knappt vad spåra är så jag kräver inget där.
la 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar