Vaknade upp till en varm och solig dag, helt perfekt för att åka på utställning.
Idag var det Astrids tur att visa vad hon går för igen. Maya fick vara hemma och mysa med Peder.
Väll framme i Falun och på brukshundklubben började Astrid som de andra gångerna. Skälla på allt och alla som rör sig eller råkar vara där. Man kan snällt säga att hon är mycket dryg. Väll framme vid ringen packade vi upp alla våra saker som vi hade med oss. Filt, vattenskål och lite smaskig mat. Astrid lugnade ner sig fortare än de andra gångerna vi har varit iväg. Nu kunde hon stå och kolla på de andra hundarna med hussar och mattar utan att vrål skälla hela tiden.
Ett problem när man åker iväg så här själv och inte vågar lämna hunden obevakad i tygburen. Ifall den skulle vara ett minne blott när man kommer tillbaka. Det är att gå på toaletten med hunden. Man får ju inte direkt plats både jag och och Astrid i en baja-maja. Så ena gången band jag henne utanför en tiny winy liten bit bort. Men det passade inte damen utan hon började att skälla. Andra gången fick jag sitta med dörren lite öppen och kopplet ut genom dörren. Det gick ju mycket bättre. Men hur roligt var det för mig.
Ett annat är att handla mat i kiosken med hund. Speciellt som den vill smaka allt som man handlar:) Men tillslut fick jag med mig en juice, hamburgare, hundkex och en ostbågspåse. Kan tillägga att kopplet hade ett fint häng och inte var som en pianostäng på vägen tillbaka. Allt har nått gott med sig.
Väll inne i ringen sköte hon sig med bravur och kammade hem BIR och Hp inte så svårt utan konkurrens ;). Sedan skulle vi tävla mot de andra valparna i åldrarna 6-12 månader om BIS:et. Funderade hur Astrid skulle uppföra sig att springa med de andra valparna runt runt. Vi startade med 2 hundar framför oss och Astrid gjorde inte nått för för att springa och busa och leka rövare. Tillslut var det bara 5 valpar med Astrid inräknad kvar. När domaren hade placerat ut 3 stycket på 3 till 5 plats så var jag riktigt nervös. Det slutade med att vi fick känna oss besegrade av en slags terrier och sluta som BIS-2.
Inte illa men man vill väll alltid vinna och inte förlora nästan förre mål.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar