Maysan är på semester

Idag tog mamma med sig Maysan för att åka till Fjättervålen i en vecka. Maysan kommer att få det riktig mysigt och få gå och lukta runt i skogen. Sen det bästa av allt hon slipper alla jobbiga raketter på sista April som hon bara hatar.

Så Maysan jag saknar dig och hoppas att du får en rakettfri sista April men det var nog ingen risk som de verkade vara ensamma på området

Långpromis runt älven

Idag har jag och hundarna tagit en långpromenad runt broarna längs med dalaälven.
Promenaden tog ca: 2 timmar med mycket luktande och snusande i varje ny grästuva. Anka han även med att ta sig en och annan delikates på vägen i hennes smak. Delikatesen består av torr knaprig hundbajs. Själv så vill jag kräkas varje gång jag ser det men alltid hinner man inte se vad hon har i tankarna. Maya hon håller inte på med nått sådant hon skulle hellre dö än ta nått sådant i sin mun. Men hon äter åandra sidan andra snuskiga saker som har legat och blivit lagom mogna ute.

Kastade lite pinne roade vi oss också med och Ankan är som en lite kanonkula och Maysan lunkar lite sakta efter. Man kan ibland inte tro att Ankan är äldst och Maysan yngst.
Annars var promenaden skön fast lite kall men det gjorde inget i den värmande vårsolen

Mobilen borta

Som om det inte har varit nog med elände så har man tappat bort mobilen också.

VARFÖR VARFÖR måste man ha den lilla maniken med sig överallt. Så nu har det hänt den har ofrivilligt hoppat ur magfickan på munktröjan när man var ute och latjade med hundarna.

Äventyret sträckte sig över en stor gräsmatta och en äng. Gjorde ett tappert försök att hitta den med hjälp av en annan mobil men det var lönlöst. Så nu sitter man här och är onåbar rätt skönt men samtidigt rätt frusterande. Jag vill ha en mobil nu.

Hade tänkt beställa en ny mobil över internet men måste tydligen vänta tills mitt nya simkort kommer hem. Som det ska skickas en verifikationskod till kortet som man beställer telefonen till. Så det blir vackert att vänta tills kortet kommer hem i brevlådan. Varför kunde man inte beställa en ny mobil och spärra kortet och få ett nytt samtidigt det är min stora fundering just nu. Så mycket billigare att köpa över nätet så man får glatt vänta.Men jag vill HA EN NUUUUUUU...........

Xina väntar smått

Nu är det äntligen bekräftat lilla kaneltjejen väntar smått.

De små tuttarna lyser som små stopplysen på den lilla vita magen. Sen har hon blivit lite rund och mysig om den lilla lilla magen. Hon kommer att få underbara små ungar känner jag på mig. Hungrig som ett monster är hon också nog för att hon är det i vanliga fall men nu är det extremt. Hon vill ha leverpastej och sitter nästan i mackan när man äter. All mat som frukostbröd och annat i påsar får man noga stoppa undan annars har hon hämtat det och öppnat påsen för att ta sig en godbit när man inte är hemma. Härom dagen låg halva limpan ute ur påsen i hallen när jag kom hem. Hon måste ha kämpat stort med den som den inte var så liten. Hon är en stark tjej fast hon är så liten och söt.

Så nu är det bara att vänta med spänning och se vad det blir för färger och kön på de små liven.

Som om det inte var nog med elände

Den här veckan har kantrats av små missöden hela tiden.

Först Mulis som fick åka och snittas på alla hjärtansdag och fick 2 små underbara kattungar. Ungar som hon inte sedan förstod att hon var mamma till och skulle ta hand om. När jag sedan fick sätta mig i bilen och köra de små underverken till Jeanett för att de skulle få en chans i livet. Då trodde jag att allt skulle ändra sig till det bättre men ack vad jag bedrog mig.

Sitter i bilen påväg hem efter att ha lämnat underverken. Poppar för fulla muggar för att inte somna och letar efter en bensinmack. PLÖTSLIGT står det en polis mitt i vägen. Vad fan är det där hinner jag tänka innan jag stampar på bromsen och alla cd skivor far runt i bilen från den säkra platsen på passagerar sidan.

Vinkas lite vänligt in till kanten av vägen och Polisen säger " det gick lite fort det där". Och visade upp radaren som visade på 70km. Jag tänker är det inte 70 här. Men det var det inte utan 50km. Hmm tänker jag hur dyrt blir det här då.

Sen blir jag lite rädd när de ber mig att sätta mig i polisbilen jag frågar lite dumt " får jag inte köra vidare sedan". Tänk om jag har blivit av med körkortet. Men nej så farligt var det inte men man kände sig lite dum när man satt där. Han frågade ifall jag ville bestrida att jag hade kört för fort men det var ju ingen idee. Jag hade ju gjort det.

Sedan säger han vi måste ta en alkotest också. För att se att det är negativt och då svarar jag min duma nöt "det hoppas jag väll " Det ska man väll veta svarar polisen. Klart jag var nykter men med min otur den här veckan så kunde jag tänka mig att den skulle ge utslag ändå.

Så fick jag då veta vad jag skulle få betala. DET BLEV 2800 kr för att man satt och sov lite och tänkte på annat. men jag kände att jag kunde bara skratta åt missären. Kunde nått mer hända den här veckan. Nej jag tror inte det. Den här dagen och den här veckan kommer jag aldrig att glömma.

sorg för Mulis bebisar

Jag som hade längtat och längat efter Mulis små underbara bebisar.

Synd nog delade Mulis inte min längtan efter sina egna barn. Allt blev nog så himla fel igår med allting. Lång tid i bilen till och ifrån vetrinären. Mulis som vaknade och funderade varför hon hade så ont i magen och vad är det för nått som ligger och skriker bredvid. Hon var helt klart förvirrad och fattade ingenting stackars Mulle prull.

Efter som hon inte ville dia och värma sina barn så fick jag ställa upp som fostermamma ett tag. De små kattungarna sov i min säng med mig hela natten och fick lite värme som inte mamma katt ville ställa upp.

Efter mycket trixande och en mamma som inte brydde sig alls. Så bestämde vi jag och Jeanett att kattungarna skulle få en fostermamma. Jeanetts katt skulle få ungar om några dagar och hon kanske kunde tänka sig att adoptera Mulis små söta barn.

Se 1 dygn gamla flyttade de igen och fick komma hem till tryggheten hos Jeanett och hennes katter. Bättre uppväxt och bättre fostermamma kan de inte få i lilla Snövit ifall hon vill ha dem.

Mulis har fått bebisar

Så idag var det dax för Mulis Pulis att bli mamma.

Som inte de små ville titta fram av sig själva på dag 70 så blev det ett snitt. Innan vi bestämde att det skulle bli ett snitt så kollade veterinären att ungarna levde med ultraljud och hon såg 2 stycken. Sedan så blev det operation som inte Mulis verkade vara på G enligt veterinären. När ungarna plockades ur Mulis mage så fick vi torka dem torra och de var så himla små och sköra.

Vilken känsla att sitta där och ha en liten liten siames i handen som man torkade torr och höll varm. Man kände sig som att man själv hade blivit mamma. Kroppen blev helt varm att kärlek. Operationen gick bra och mamma katt och kissebarnen mådde bra. Bara att vända hemåt med den lilla familjen i tryggt förvar i transportburen. Vilken känsla.