Det började med att hon hörde sämre och sämre och i år har hon inte fått gå ut då hon inte hörde någonting. Sedan blev hon smalare och smalare i år och i veckan så spydde hon och hade diarre. Att få dålig mage på en redan smal katt är inte bra så jag tog beslutet att låta henne somna in. Mulis mådde inte bra när vi åkte till veterinären då hon var helt tyst i bilen och hon hatar verkligen att åka bil och sedan sa hon inget hos veterinären heller. Allt gick väldigt lugnt och fint och både sköterska och veterinären var så fina och klappade henne så fint. Det var verkligen tungt även om jag under en längre tid har varit medveten om att hon nog inte kommer att vara med oss i vinter.
Jag saknar verkligen min personliga katt som alla har märkt som har kommit hit och hälsat på. Hon har hälsat på alla med en hög bestämd röst som ungefär sa vem är du? När hon var yngre var hon med och promenerade i skogen och man fick försöka smyga hemifrån om man inte ville ha henne med sig. Hon har inte varit rädd för någon katt här på gatan och har inte låtit hennes litenhet stoppa henne. Hon har lärt Tyson att katter är bra individer och hon ville vara vän med honom även om han hade försökt äta upp henne några gånger. Mulis använde mig som sin personliga sittpinne och varje gång man satte sig i soffan så kom hon och la sig i mitt knä. Hon är den enda katten här i hemmet som har varit intresserad av akvariefiskarna och kunde sitta och titta länge varje dag.
Men nu är det slut och jag som inte skulle spara någon mer aska ska åka och hämta hennes aska om ca 2 veckor. Jag var bara tvungen att få hem henne också och hon får hålla Maysan, Anka och Astrid sällskap i skåpet. 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar