Utdragna tänder

Stackars Astrid har idag varit till veterinären för att dra ut lite tänder. Hon gillar verkligen inte att gå till veterinären och jag har verkligen lidit med henne. Det gick bra att lämna in henne och hon fick en lugnade spruta innan jag åkte och de skulle söva henne först. På jobbet var det en jobbig längtan efter att veterinären skulle ringa och tillslut gjorde hon det och jag hörde Astrid skälla i bakgrunden, ville bara åka och hämta henne direkt. Det hade gått bra men Astrid hade fått dra ut 5 tänder. En i överkäken och 4 framtänder i underkäken. Stackarn kommer tungan att sticka ut nu.


När jag hämtade henne var hon som i trans och ville bara ut genom dörren och när vi gick för att kissa så ville hon bajsa men orkade knappt stå själv på grund av att hon var trött och är svag i bakdelen. Fick vara med och hålla i lite. När vi kom hem så fick jag henne att kissa men då satta hon sig älskade vännen och kissade inte klart och kunde då inte hålla sig när hon reste sig upp. Hon fick vara ute till droppandet avtog och nu ligger hon inne på en handduk ifall olyckan skulle va framme igen. Mycket orolig när hon kom hem och låg och pep en bra stund. Hon fick sedan mjukmat som jag hade köpt till henne hos veterinären som hon glatt åt. Hon ska äta mjukmat i två veckor innan det blir några hårda bitar igen.


Men jag är mycket orolig för henne då hon var så svag i bakdelen. Jag hoppas att styrkan kommer tillbaka när hon har vilat upp sig. Ska lägga ut lite fällar så hon inte halkar på golvet hemma.


Nu hoppas jag att fina Astrid slipper veterinären för alltid typ.

Dubbeldraget i Hällefors

Det var länge sedan jag var så nervös som jag var i lördags då det var dax för debut i barmarksdrag. Det var tänkt att jag skulle springa med Xena men då hon blev halt under veckan så fick jag helt enkelt ta Tyson om jag skulle starta. Ivrigt påhejad av Anna och Silver och hjälp med morgonens incheckning så kom vi till Hällefors efter en försovning på morgonen.

Möttes av en massa bilar, människor och hundar till höger och vänster när jag parkerade. Kände nervositeten då jag inte hade en aning om hur Tyson skulle reagera eller hur man gjorde på barmarkstävling. Men som alltid var han typ en ängel när vi kommer till en ny plats. Han tyckte att några samojeder var otroligt fula men annars så släppte han sin åsikt väldigt fort. Intressantast var att lukta efter alla hundar och drog så klart som en idiot i kopplet till alla nya dofter. Efter en stund kunde vi parkera om och det kändes bra då det var lite lugnare på det nya stället. Mindre hundar och människor som gick förbi bilen. Kändes skönt så han fortfarande inte gillar att åka bil. Var och tittade till honom med jämna mellanrum och Tyson låg och sov så gott där bak. 

Jag då....mmm jag stod och kollade på alla som tävlade knäppte lite kort på de andra från Karlskoga BHK som jag tävlar för. Slog bort att jag själv skulle tävla men sakta men säkert började det närma sig. Böt om hämtade hunden och gick runt i min egen lilla värld och var lite nervös då de blandade motionsklassen med både cykel, scooter och canicross. Jag hade en scooter som skulle starta efter mig och det kändes ju som rätt troligt att den skulle komma ikapp oss. Som tur är skulle hjulfordonen köra en längre sträcka och vi som sprang springa en kortare sträcka. Informerade personen som startade efter mig att jag ville veta om de var på väg om oss sedan ute på banan då jag inte har en aning om hur Tyson skulle reagera med omkörning. 

Väl vid start kändes det inte så mycket starten gick och Tyson var lite lost och hoppade lite till höger och lite till vänster innan han kom på att vi skulle rakt framåt. Drog på bra direkt från början och jag blev nervös för att snart snart kommer scootern men vi han till där vägen delade sig och ingen scooter han köra om oss. Vid första backen var det jobbigt och jag tänkte allvarligt att vi skulle gå men vi kämpade vidare. Rätt snart gick både löpning och hjulklasserna ihop igen på samma sträcka och då kom både en cykel och en scooter och ville om och vi gick in till sidan för att släppa förbi dem. Tyson stod så fint och tittade på men sedan ville han springa fort fort efter. Som ni kan förstå så gick ju inte det för då hade jag legat som en rem efter marken släpandes. Så jag fick bromsa och bromsa och ja kommandot sakta satt inte så bra. Men sedan sprang vi vidare men var grymt nervös att det skulle komma någon hela tiden och kollade mig ständigt över axeln men ingen mer kom i fatt oss fören strax innan upploppet och på upploppet sprang Tyson med en annan hund i mål. 

Så jäkla lycklig var jag när vi kom i mål. VI HADE GJORT DET OCH VI ÖVERLEVDE och ingen annan hund strök med på vägen. Vilken jäkla fin hund jag har här hemma och vad han överraskar sin mamma hela tiden. 

Tiden då, jo vi sprang 2,8 km på 13:13 minuter. Hur fan gick det till då jag tyckte att det gick så tungt och jag höll på och bromsade i alla nedförsbackar. Vilken jäkla fantastiskt tid lixom när vi som bäst har sprungit på 17 + minuter här hemma. 

Åkte som på moln hem och var inte ett dugg trött. Helt fantastiskt känsla och jag har fått mig en riktigt bra draghund tror jag. Han var så nöjd över sin uppgift och travade fort eller gick upp i galopp under loppet.

Lite bilder från fjällsemestern

Här kommer några bilder från när vi var i Fjätervålen för några veckor sedan. Vädret var inte det bästa men det gjorde ingenting för det var så skönt att bara vara ledig. Vi besökte Nipfjället och Fjätfallet under de tre dagarna vi var där. Ena dagen regnade det så då gick vi bara i stugområdet. Alla hundarna tyckte att det var skönt med semestern och Astrid blev jätteglad när vi kom fram då hon älskar fjällen. Tyson och Xena visste inte hur fort de kunde nosa på alla ställen och Xena kollade in alla vägtrummor för att kolla om det ran som det skulle. Jag tror att hon vill jobba som avloppstekniker då det är hennes högsta intresse att kolla in i alla rör överallt. 

Här kommer lite bilder från när vi var i fjätervålen för några veckor sedan