Basenjiderbyt

Så var det dags för årets höjdpunkt Basenjiderbyt på kapplöpningsbanan i Västerås. Så roligt att få se så många olika basenjis i alla åldrar som älskar att springa efter trasan. Mina har varit med och sprungit alla år sedan jag skaffade basenji för 5 år sedan. Prognosen för denna dag har varit högst osäker vädermässigt men vi hade verkligen tur med vädret. Regnet höll sig borta till det var dags för helvarv för de hundar som ville springa det. Kul att även husse kom och hängde med oss en stund på eftermiddagen. Nu får vi se om vi ska ta lite licenser på Siv och Ostin till nästa år. Hera får nöja sig med att springa själv då hon har ett jäkla humör när hon tycker att något är hennes. Så vi besparar både henne och andra det heta humöret. Men väldigt synd då hon springer med hela sin själ. Men det gör hon även lika bra själv. 

Duktiga Lena Gonzales tog även kort på alla hundarna som sprang. Så roligt att få fina bilder på sina hundar. 

Heta Hera, Enigma Starlight Girl gav som vanligt allt och lite till på sin jakt efter släpharen. Hon var så i gasen vid släppet att hon startade i mitt knä vilket även säkert förlänger tiden. Men vad gör det då det är så roligt och vad gör ett par start märken på låren. Hera är även den av mina som verkligen vill äga trasan och tycker att det är så härligt att få dra lite i trasan sedan och helst vill hon ta med sig den till bilen och hem. Hera är även så rolig när man går ut med trasan då hon går med snabba steg framåt mot startpunkten. Försöker ta trasan ibland men vet att hon får börja jaga där längre fram så hon vill fort dit. 

Ostin, Saliuto Loyal Texas Austin fick testa på detta med trasan för första gången. Han kollade nyfiket när trasan for förbi när andra hundar sprang men han fattade väl inte rikigt vad som var på gång. När vi gick ut med trasan så försökte jag göra honom lite nyfiken på den men han funderade mest varför han skulle kolla på den där skitiga saken. När vi stod uppställda och trasan drog iväg så rörda han inte en muskel. Han var verkligen helt still och funderade vad fan det är som händer. Trasan lades då lite närmare honom och med en lite putt så var han iväg. Vid omgång två drog han iväg av egen maskin men att bita i trasan var väl fortfarande inte så värst intressant. Ostin slutade som bästa valp 3:a efter de två omgångarna på släphare. 

Sivan divan, Enigma Cover Me In Sunshine var på hugget och precis som Hera så vet hon att vi ska framåt men hon försöker ibland att ta trasan medans vi drar ut den. Sivan ger verkligen allt och hon är så himla gullig att se när hon springer för hon tar verkligen i av hela sin själv och är så himla söt. Bästa Sivan som också är väldigt svår att hålla i starten. 

Vad hände egentligen

 Personer som känner mig väl vet att jag inte är en person som fattar beslut snabbt. Jag tänker och jag funderar och så har kanske möjligheten försvunnit. Men efter mycket om och men så hade jag bestämt att tiden var rätt för en ny faraohund och kanske en hane denna gång. Jag kände mig glad och nöjd med att ha kommit till beslut. Säkert mina närmaste också så de slapp höra mina tankar om olika hundar, parningar, planer.

Men som alla vet när man väl är där i beslut så kan det hända grejer. Jag låg hemma i värsta förskylningen/ influensan 39 graders feber och får ett meddelande. Vill du dela äga denna hund med oss. Sedan en bild på en fantastiskt fin svart/vit hane. Jag gjorde där en kovändning och svarade ja nästan på en gång. Jag skyller på febern och att jag inte var vid alla sinnens full bruk. Det var väldigt få som visste om detta och det var hemligt tills valpen hämtades hos uppfödaren i Litauen hos kennel Saliuto. 

Jag var så lycklig när jag hämtade denna lilla kille sedan i Sverige men inte alla i hushållet var lika imponerande. Hera tyckte att den var hemskt och ville inte se den. Siv var lite mer nyfiken och bjöd snabbt in till bus. Nu är alla sams och busar så det står härligt till. Hera är fortfarande sur lite varje dag men det är lite så hon är om hon tycker att någon kommer inom hennes personal space. Men hon leker gärna varje dag med honom men säger ifrån när hon har fått nog. Han kan inte alltid ta det utan busar vidare. Sivan och han är som ler och långhalm och hänger ihop. 

Vi är så glada i denna kille och han verkar ha fått en fantastiskt uppväxt i Litauen och varit ute och gjort mycket saker med sin uppfödare och kullsyskon. Han blir otroligt glad när vi kommer hem och låter och grejar och far runt. Jag kallar honom för vår lilla gubbe då han är lite gubbig i sättet. 

Vi älskar dig så mycket Ostin, som är det litauiska namnet för Austin. 

Saliuto Loyal Texas Austin som ägs av Sofie Krigholm, Madelene Lönn och mig Sofie Fahlin. Vi hoppas att vi ska ha mycket roligt tillsamman i framtiden. 

Då var vi här igen.

 

Varför måste vi hålla på med denna klocka fram och tillbaka mellan sommar- och vintertid. Gällande hundarna så är sommartiden bättre eftersom de får maten fortare (lyckliga Sivan) det är värre när det kommer till hösten och de får vänta lite ( väldigt frustrerad Siv ) Själv så blir jag bara så trött av att ställa om klockan och det spelar ingen roll åt vilket håll. Hur kul är det för kroppen att behöva gå upp en timme tidigare just nu. Den kommer att vänja sig men en tid fram över så kommer jag knappt att orka röra mig på kvällen. Det som glädjer mig idag är att det är sol ute även om det blåser lite kallt. Ska bli skönt men en promenad om en stund och se om hjärnan piggnar till. 

Tjejerna har vårkänslor och springer hit och dit på promenaden. Efter att ha gått som små änglar under vintern har de nu blivit glada själar som hysteriskt vill fånga dagen och alla dofter som dyker upp i näsan. 

Vår i luften

 Äntligen verkar Kung Bore vara på väg bort och vi njuter i fulla muggar av solen och att kunna gå ut med mindre kläder. I samband med att det blir varmare och att promenader kan ske i solljus efter jobbet så blir även promenaderna längre. Jag kämpar på med min fot som fick något frispel i december men som nu äntligen verkar ha kommit på bättre tankar. Nu kan jag i varjefall gå utan mina tofflor inomhus utan att foten skriker att den har fått nog. Vi får se vad den tycker om att springa i helgen. 

Flera promenader i skogen har det blivit och igår la vi ett viltspår. Sivan tog sitt enkla med en vinkel utan problem. Hera hoppade över återgången eftersom jag hade fått hjärnsläpp när jag la spåret. Klart hon inte tog återgången när matten var helt korkad. Det är ju en smart tjej vi talar om. Vi får lägga ett nytt spår i veckan där jag matten skärper till mig. Båda tjejerna är anmälda till en viltspårs dag och målet är ett anlagsspår och ett öppenklass spår. 

Hade gjort en tydlig plan för året men alla planer behöver tänkas om. Vi får ta en sak i taget så ska det nog bli bra det här året med. Allt kommer att bli bra det är ju vår 😊

I morse tog vi en 3 km promenad innan frukost och vi njöt även om det var lite kyligt och vintertäckena behövde vara på. 

Freestyle så jäkla roligt

Nytt År och nya mål.

Det här året så ska vi tävla lite freestyle innan utställnings säsongen drar igång igen är det tänkt. 

Har som mål att ta diplom på båda tjejerna i klass 1 freestyle så nu tänker vi mycket freestyle och lyssnar mycket på musik. Har hittat en låt som jag ska ta till någon av tjejernas klass 2 program och då kanske vi även kan få till ett tema. Jag har aldrig gjort ett program med tema så det ska bli spännande om jag kan få till det. Jag har även hittat lite likasinnade att träna med så det är guld värt. Jag tycker att freestyle är en sport där man behöver ha lite bollning med andra för att få lite fräscha ideér och kunna förbättras. 

Nu är jag i varjefall klar med Heras klass 1 program och vi ska köra till Alessandras Queen of Kings. Mycket bra låt som passar Hera väldigt bra. Just nu så behöver Hera en låt där det händer saker så hon är i rörelse. Låten är inte för långsam och den är heller inte för snabb utan lagom och det är perfekt. 

Så hur gör jag när jag gör ett program, tänkte gå igenom det lite fort. 

Jag börjar med att leta efter en låt som passar hunden. Hur fort eller långsamt vill hunden jobba. Bara för att hunden gör saker snabbt så innebär det inte automatisk att den kan ha en snabb låt. Hunden kanske behöver en lugnare låt för att inte skena iväg och göra sitt helt egna program  Låten ska helst både ha lugna och fartiga partier. Har hunden mycket power så kanske den passar med en låt med tryck i.  Hera är en hund som behöver lite fart men inte för mycket och hon är rätt gullig så inte en så tung låt. 

När jag har hittat en låt så lyssnar jag igenom den och funderar vilka trick som kan passa var att ha i låten. Jag brukar sedan torrgå till musiken för att se om det är möjligt att ha tricksen där jag tänker att de ska vara. Det är vanligt att man brukar ha med lite för mycket tricks i början och gör programmet stressigt då får man plocka bort. 

Sedan tränar jag tricksen så det sitter bra innan jag börjar sätta ihop två tricks och tränar de tillsammans. Sedan bygger jag på med kedjor och tillslut har man ett program. 

Jag tränar inte så mycket till själva låten men jag lyssnar mycket på låten så jag kan den och vet vad vi ska göra i låten. Sedan tränar jag tricksen och kedjor på sidan om. Självklart så tränar jag också till musiken ibland för att se hur det känns. Men jag tränar ofta till annan musik. Men jag torrgår programmet mycket utan hund. 

Här nedan så ser ni Heras fullständiga program. Vilken ordning tricken kommer och vid vilken tid på låten de kommer. Detta är så klart ett dröm scenario över hur det ska se ut men som hela tiden förändras beroende på dagsformen skulle jag vilja säga. 

Nu ska jag fila på Sivans program som jag inte är nöjd med sedan vi tävlade. 

Nyårslöfte

Mitt nyårslöfte är att försöka väcka liv i bloggen igen. Det är väldigt kul att kunna se bakåt i tiden och bloggen har varit med i många år. Så nu gör vi ett ordentligt försök igen :)

2024 har verkligen varit ett fint år på fler sätt än jag hade kunnat tänka mig. Vilka fina grisar jag har här hemma som verkligen ställer upp på allt. Vi har inte åkt så mycket husvagn som förra år men det tänkte jag ändra på under 2025. 

Men detta år har vi inte bara ställt ut utan vi har även kört rally, hittat underbara personer att träna freestyle med och vi har även testat på viltspår. Det har inte blivit så mycket rundbana i år då jag har varit hemma de helger jag inte har haft något inplanerat. Återhämtning är viktigt har jag märkt när man blir äldre och även viktigt för tjejerna för att de ska kunna prestera. 

I år så tänkte jag att vi skulle ut och vandra lite mer. Vi var iväg i höstas med min mamma några dagar i Sälen och det var väldigt trevligt och skönt att vara i naturen. Detta måste vi göra mer helt klart. Det är heller inte så långt till Sälen om man vill ta en helg med husvagnen. Men det ju så klart myggen då. 

Men nu ser vi fram emot 2025 och vad detta år kan bjuda på. Det kommer en enskild uppdatering på både Hera och Siv vad de har presterat under 2024 längre fram.