Den 14 Juni fick jag ta det jobbiga beslutet att låta min älskade Astrid somna in. Ett tungt beslut men hennes kropp sa nu att det var dags. Jag är så glad att veterinären lät oss komma fast de egentligen inte hade tid och att de kunde ta emot oss sist på dagen.
Sista timmarna tillsammans tillbringade vi i sängen. Nära som Astrid ville ha det och det var nära men inte allt för nära. Hon tyckte det var mysigt och viftade på svansen och pratade med mig. När det sedan var dags att åka så var bästa mormor med och tog farväl. Astrid har alltid hatat att åka till veterinären men nu gick det bra. Hon skällde ut några på parkeringen men hon gick snällt in och la sig på fällen vi hade med oss hemifrån. Hon var aldrig osäker eller rädd som hon har varit varje gång vi har besökt veterinären sedan hon blev sjuk. Det kändes bra, Astrid var nöjd och mumsade skinka och tyckte bara att allt var mysigt där på sin filt. Det är aldrig lätt att ta bort en vän men det kändes bra även om jag var mycket ledsen.
Jag saknar min håriga kamel, och det har blivit så tyst hemma. Men jag är samtidigt glad att hon slapp den här varma sommaren för jag tror inte hon hade fixat den.
Astrid har alltid varit en tuff tjej som har kämpat sig fram i livet då hon hade en sann livsglädje. Hon har kämpat sedan födseln då hon inte andades till nu. Hon var en levnadsglad tjej som trodde på livet och ville leva det fullt ut och det gjorde hon efter sin förmåga. Hon vaknade alltid med känslan detta är bästa dagen av mitt liv.
För evigt saknad men nu får du springa fort och skälla hur mycket du vill utan att din kropp eller din matte och husse säger att du måste vara tyst.
SEUCH SELCCH RLD N Xemxija Dellamorte Dellamore
Född: 2006-09-27
Död:2018-06-14
Mamma: Xemxija Almost An Angel
Pappa: Siphra´s Occasional Demon
Vinstrikaste faraohund i lure coursing 2009, 2010
4 april 2012 fick hon diagnosen Adissons sjukdom.
Älskade att åka till fjällen med sin mormor och hon älskade sin familj över allting annat. Alltid pigg och glad och redo för upptåg. Finaste fisen