Kan vi bli bästa vänner

De som har följt oss från början vet att vi har jobbat jättemycket med Tyson och katterna. När han flyttade hem till oss så försökte han döda Mulis på allvar. Hade vi inte haft koppel på honom den dagen när han såg Mulis så hade hon inte funnits här idag. Efter den dagen så har vi tränat på katterna med Tyson. Vi har använt oss av munkorg, godis och en massa tålamod.

Från att ha försökt riva upp parketten när han såg en katt så ligger han nu snällt i soffan och tittar på katterna när de far runt i soffan och det händer även att de rusar förbi honom där han ligger. Tyson rör inte en fena utan tittar bara på. Tycker han att de blir för påflugna så kollar han åt ett annat håll eller väljer att gå iväg. Jag har bara sett honom hota katterna en gång och det var när Mulis skulle fram och nosa honom i huvudet precis när de hade börjat umgås utan munkorg. Då markerade han till lite men bara för att visa att han ville vara i fred inte för att bita. 

Om en katt idag skulle vara i vägen för honom så kan han välja att typ springa över katterna men jag har även sett att han har tagit stora försiktiga steg över katterna för att inte trampa på dem. De umgås nu konstant tillsammans när vi är hemma. När vi inte är hemma så är katterna instängda men jag tror faktiskt att de skulle kunna vara tillsammans för alltid. 

Mulis hon har bestämt sig för att Tyson är hennes hund. Mulis var väldigt nära vän med Ankan och de sov alltid tillsammans och nu känns det lite som att Mulis har valt att Tyson ska bli hennes ny sovkompis. Igår när vi kollade på tv så skulle hon ligga så nära Tyson och hon gav sig inte och det slutade med att hon hade en tass på sidan om hans hals och de låg typ panna mot panna och sov tillsammans. Tyson tycker att Mulis är helt ok och de är nog vänner och kanske kommer de att bli nära vänner. Vi kan säga att Mulis är förlåtande trotts att han flera gånger har försökt döda henne. 

Idag hittade hittade jag dem så här...... vad ska man säga själen och hjärtat smälter.

Promenad i vår skog

Nu under ledigheten så har vi passat på och promenera i vår skog. Vi trivs verkligen här och börjar hitta bra i den. Igår när vi gick så mätte vi ut 1,5 km så någon dag här ska jag försöka springa det utan hund men igår så sprang vi faktiskt i några uppförsbackar. Sakta men det gick även om det kändes lite stumt i knät eller i båda knäna kanske vi ska säga. Kamelerna tyckte också att det var kul att få springa lite, Xena hon började mysfrusta lite. Vi möte även två hundar i skogen och det hör inte till vanligheten men Tyson skötte sig väldigt bra även om vi inte hade godis med oss. Han var upprörd men fixade det fint och släppte fort bara de hade gått förbi.